Direktlänk till inlägg 24 februari 2013
Det har varit en ganska jobbig och gråtmild period efter begravningen. Mycket tankar,självförebråelser men framför allt saknad. Hur ska jag stå ut utan Helena?
Ibland är gråten nästan självförvållad, som när jag gång på gång spelade Himlen är oskyldigt blå, Du är allt, My heart will go on och andra låtar som vi hade på begravningen.
Oftast är gråten helt oförutsägbar. Exempelvis Helenas grav. Ena gången jag besöker graven är det fridfullt, nästa gång sprutar tårarna. Vi besöker kyrkogården nästan varje dag. Ofta tar vi med hundarna och promenerar runt en stund, det känns fint trots känslostormarna och Helena är nära på nåt sätt.
När jag besöker lägenheten vet jag aldrig innan jag kommer dit hur jag ska reagera. Vi håller på att göra iordning Helenas lägenhet för den ska säljas så vi är där ganska ofta och fixar. Ibland kan jag vara där länge utan att bli ledsen, ibland börjar jag gråta redan när jag sätter nyckeln i låset.
Den här helgen har ändå känts ganska bra. Jag har varit ute en hel del med hundarna i det vackra vårvintervädret som vi har här i Tumba.
Vi har också haft besök av släkt och vänner. Det är naturligtvis inte på långa vägar lika många som kommer nu som de första veckorna men det är ändå rätt många som tittar till oss.
Jag tog en promenad med vännen Anita, sen tyckte vi att vi gjort oss förtjänt av semla.
Åsa var här och tittade på Melodifestivalen, eller Mello som man säger. Hejade på Ulrik, vilket retade Emilia. Ulrik var hennes förra idol, nu är det Yohio som gäller.
Det kändes skönt att konstatera att jag finner Alexander Bard lika uppblåst och vidrig som förut, vissa saker förändras inte trots allt.
Åsa och jag satt och pratade till 3 på natten. Vi pratade mycket om Helena och hur ledsna vi är och hur mycket vi saknar henne. Men det var inget ledsamt samtal, stundtals var vi allvarliga, stundtals skämtade vi och skrattade så tårarna rann.
Det är så skönt när man kan skratta, skrattet ger kraft. Prästen Anna-Lena, som begravde Helena, uppmanade oss då hon besökte oss att skratta så mycket vi orkar. Skrattet gör nämligen så syret kommer ordentligt ner i lungorna.
Helena kunde skratta - och få andra att skratta
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 |
28 | ||||||
|