Tankar nedtecknade 24/1 2013

Dagarna går in i varandra.

Jag lullar på, vill helst inte lämna huset.

Det är litet lugnare nu, mindre folk. Ringer fortfarande en hel del. Jag älskar att prata om Helena.

Jag är minst lika frågande nu som för 12 dagar sen om VARFÖR. Jag förstår inte. Skulle jag ha läst hennes signaler tydligare? Varför pratade vi inte längre det där sista samtalet? Vissa stunder grämer jag mig fördärvad att jag inte insåg hur det var fatt och åkte till hennes lägenhet.

Jag önskar verkligen att jag gjort det. Samtidigt vet jag att jag antagligen agerat på samma sätt idag. Jag visste inte mer.

                           Med Nizze och Milo 2005

  Helena hade sannolikt kunnat få hjälp och det här hade inte behövt hända. Jag respekterar hennes val men tycker det är fel val.

Jag saknar henne så mycket. Hon "boostade" mitt mammaego och sade att jag var världens bästa mamma. Vi skrattade och skämtade som väninnor.

Hon lurade mig att skratta gång på gång med "buy sea chair ten" "run car snow pen". Ibland undrade hon hur jag fortfarande kunde skratta men det var ju för att hon sade det på ett så roligt sätt

Eller andra interna skämt vi hade: "Nu blir du förvånad att jag sitter här" som en brukare sagt till Helena när hon kom på hembesök  och som hon och jag sade när vi sågs.

 "Åh fy fan så här trött/seg/arg/glad/fattig har jag aldrig varit".  Ett skämt från en ståuppshow med Mårten Andersson. Han sade det som exempel på hur det skulle låta om man pratade som en flygvärdinna även privat. Jag och Helena gjorde det till vårt och betoande överdrivet som flygvärdinnor och tyckte det var otroligt roligt.

Massa nonsens som kommer till med människor man tycker mycket om och som står en nära.

Det är klart att vi inte skämtade och var glada jämt. Vi pratade allvarliga saker, diskuterade, funderade över framtiden, blev osams ibland.

Jag kunde bli irriterad för att hon krävde så mycket uppmärksamhet. Hon ville vara i centrum och kunde vara sårad och oförstående om någon annan tilläts ta ljus från henne.

Hon satt ofta i mitten när jag träffade en väninna, hon ville inte riskera att missa något som sades.

Jag minns en gång när Daniel och kusin Jimmy skulle gå på bio. Hon bestämde helt enkelt att även hon skulle följa med, utan att fråga om det var OK, hon förutsatte det. Antagligen bestämde hon vilken film de skulle se också och grabbarna hade inget att sätta emot.

Så många minnen. Det känns så viktigt att bevara dem, dokumentera och ta fram ofta.

Min älskade, älskade, fina flicka!!!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...