catchingup

Direktlänk till inlägg 28 februari 2013

Torsdag den 24/1 2013 Anteckning

Av Eva Wedberg - 28 februari 2013 11:26

Tankar nedtecknade 24/1 2013

Dagarna går in i varandra.

Jag lullar på, vill helst inte lämna huset.

Det är litet lugnare nu, mindre folk. Ringer fortfarande en hel del. Jag älskar att prata om Helena.

Jag är minst lika frågande nu som för 12 dagar sen om VARFÖR. Jag förstår inte. Skulle jag ha läst hennes signaler tydligare? Varför pratade vi inte längre det där sista samtalet? Vissa stunder grämer jag mig fördärvad att jag inte insåg hur det var fatt och åkte till hennes lägenhet.

Jag önskar verkligen att jag gjort det. Samtidigt vet jag att jag antagligen agerat på samma sätt idag. Jag visste inte mer.


       

                           Med Nizze och Milo 2005

  Helena hade sannolikt kunnat få hjälp och det här hade inte behövt hända. Jag respekterar hennes val men tycker det är fel val.


Jag saknar henne så mycket. Hon "boostade" mitt mammaego och sade att jag var världens bästa mamma. Vi skrattade och skämtade som väninnor.

Hon lurade mig att skratta gång på gång med "buy sea chair ten" "run car snow pen". Ibland undrade hon hur jag fortfarande kunde skratta men det var ju för att hon sade det på ett så roligt sätt

Eller andra interna skämt vi hade: "Nu blir du förvånad att jag sitter här" som en brukare sagt till Helena när hon kom på hembesök  och som hon och jag sade när vi sågs.

 "Åh fy fan så här trött/seg/arg/glad/fattig har jag aldrig varit".  Ett skämt från en ståuppshow med Mårten Andersson. Han sade det som exempel på hur det skulle låta om man pratade som en flygvärdinna även privat. Jag och Helena gjorde det till vårt och betoande överdrivet som flygvärdinnor och tyckte det var otroligt roligt.


Massa nonsens som kommer till med människor man tycker mycket om och som står en nära.

Det är klart att vi inte skämtade och var glada jämt. Vi pratade allvarliga saker, diskuterade, funderade över framtiden, blev osams ibland.


Jag kunde bli irriterad för att hon krävde så mycket uppmärksamhet. Hon ville vara i centrum och kunde vara sårad och oförstående om någon annan tilläts ta ljus från henne.


Hon satt ofta i mitten när jag träffade en väninna, hon ville inte riskera att missa något som sades.


Jag minns en gång när Daniel och kusin Jimmy skulle gå på bio. Hon bestämde helt enkelt att även hon skulle följa med, utan att fråga om det var OK, hon förutsatte det. Antagligen bestämde hon vilken film de skulle se också och grabbarna hade inget att sätta emot.


Så många minnen. Det känns så viktigt att bevara dem, dokumentera och ta fram ofta.


Min älskade, älskade, fina flicka!!!!!!!






 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21 22
23
24
25 26
27
28
<<<
Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se