catchingup

Direktlänk till inlägg 4 mars 2013

Måndag den 28/1 2013, tvätta kläder samt en "delikat" fråga

Av Eva Wedberg - 4 mars 2013 10:35

Anteckning 28/1 2013

Vi hade bestämt oss för att åka till Helenas lägenhet och tvätta hennes smutstvätt och plocka iordning litet. Vill gärna att det är fint där, känns ovärdigt om det gror igen och är ofräscht. 

Det var så tungt att gå igenom hennes kläder, känna hennes doft. Hitta små tillknycklade 20:or, hundgodis, godispapper och annat i fickorna.

Vi var tvungna att hålla ifrån oss vad vi höll på med.

Jag plockade också ihop de kläder hon ska ha på sig, det känns så viktigt att det blir något som hon skulle känna sig fin i. Även örhängen och andra smycken valdes med omsorg.


En fråga som vi behövt ta ställning till redan nu är om vi vill att Helena ska kremeras.

Jag har tidigare haft en odramatisk syn på denna fråga. Alltid sagt att den dagen jag är borta kan man göra det som är enklast och billgast med mina kvarlevor. Efter Estonia-katastrofen och Tsunamin har jag också klargjort att om jag skulle bli offer i något liknande så behöver mina efterlevande inte lägga energi på att hitta mig. Det är med andra ord ingen stor fråga för mig vad som händer sen.

I storstäderna i Sverige kremeras idag 80% av alla avlidna.


Helena har, vad vi vet aldrig uttryckt vad hon vill gällande detta. Alltså måste vi bestämma.

Både jag och Tommy känner väldigt starkt att vi inte vill att hon kremeras.

Drt finns naturligtvis inget rätt eller fel. Man ska känna efter vad som känns bäst för en själv.


För oss handlar det mycket om själva ceremonin och vem Helena var.

Begravningen är en hyllning till henne som person och det hon betytt för oss.

Ett utmärkande drag hos Helena var att hon inte alls tyckte om att vara ensam.

Därför måste en naturlig avslutning på ceremonin bli att vi alla som samlas den dagen för Helenas skull, också gör henne sällskap dit hon sen ska vila.






 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Måndag 8 april 12:03


     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Av Eva Wedberg - 11 januari 2018 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se