Brev till Helena

Tumba 2013-01-29

Älskade Helena!

Vi är inne på tredje veckan utan dig.

Jag kan knappt tro att det är sant.

Hur har vi klarat det? Står vi på benen?

Ja Helena, vi står på benen men det är knappt.

Jag saknar dig så mycket och kommer att göra det så länge jag lever. Det kommer alltid att fattas något. Det kommer inte alltid att göra så ont men det blir inte riktigt som det ska vara heller.

Du har så många fina vänner som saknar dig. Vi har många fina vänner som stöttar oss. Det hjälper mycket, även om vi inte kan få det vi helst av allt vill ha: Hela familjen samlad här hemma.

Jag är litet arg på dig också. Du vet hur mycket vi behöver dig. Vad mycket roligt vi haft och allt vi gjort tillsammans. Vad betydde det?

Emilia är sur. Du hade lovat träna med henne på söndagen. Vad är det för taskig kompis/syrra som skiter i det?

Jag kanske borde ha sagt oftare hur mycket jag älskar dig. Hur mycket du betyder för mig. Men jag tror du vet det.

Vi har tvättat dina kläder och lagt fint i lådor. Vi har hittat en hel del udda strumpor här. Hittade också tvättpåsen som du letade efter.

Jag har lämnat kläderna du ska ha på dig. Jag var inne på att du skulle ha klänningen från studentskivan men Millan tyckte en svart tunika med paljetter, så den får det bli. Det låg ett halsband och örhängen på ditt nattygsbord, det får du också. Och bältet med nitar som du ofta använt.

Sen skickade jag med ett par skyhöga klackskor. Jag har aldrig sett dig ha dem, antagligen för höga och obekväma. Dem kan du gott ha, få ont i tårna, tänka på mig och längta efter Converse. Du har ju raggsockorna om det kniper.

Vi har ordnat så vi följer dig, så du slipper vara ensam. Du har aldrig tyckt om att vara ensam.

Annonsen var i tidningen häromdan. Den var så fin med en bild på dig och hundarna. Som närmast sörjande skrev vi först familjen, därefter hundarna, först därefter övrig släkt och vänner. Alf tyckte det var roligt att vi skrev hundarna så högt upp. Men det var ju så, hundarna var dina ögonstenar och ska därför stå högt upp.

Hundarna saknar dig men har det bra. Ronja finns hos Lina men kommer hit ibland. Du vet att jag alltid tyckt så mycket om Ronja, jag blir glad bara hon är i närheten. Hon är så smart och rolig, precis som sin matte.

Max är här hos oss, jag tror han blir kvar. Han verkar litet frågande till vad som händer, tror han saknar dig. Vi klappar honom och han sover mellan oss i sängen.

Vi hörs vidare, älskade du.

Vi catchar upp vad som händer.

Kram/mamma

PS Jag har mailat Anna W på ditt jobb, ska dit och fika nån dag. Känns som jag känner dina kollegor DS

Med Max och Ronja

Med Max

Med Emilia på Rhodos 2008

Idag har vi storstädat Helenas lägenhet inför visningen på söndag. Vi har putsat fönster, torkat ur lådor och dammsugit och skurat överallt.

Vi hoppas förstås på ett så bra pris som möjligt och tycker det är värt att anstränga oss för det. Finns ingen anledning att slarva över för att vi är i denna situation, det är bara någon annan som tjänar på det.

När vi var i lägenheten tänkte jag på sist vi var där och städade;

Det var i mellandagarna i december. Helena hade jobbat hela julen och hade nu en ledig dag. Vi var där och städade och donade hela dan. Helena var nog ganska nöjd med att ha mamma och pappa för sig själv en hel dag. Hon tyckte att det var som i TV-serien "Ung och bortskämd".

Hon  och jag avslutade den dagen med att ta bilen till  stan, parkera i parkeringshuset på Medborgarplatsen och sen gå till Södra Teatern och se  Carl-Einar Häckner.

Det var Helena som körde, med mig som kartläsare. Lika uselt lokalsinne båda två. Så istället för att enkelt svänga in på Götgatan och komma direkt till parkeringshuset på Medborgarplatsen så tog vi ofrivilligt en tur  till såväl Slussen, Östermalm och Centralen. Till sist insåg vi att vi inte skulle hinna utan började köra hemåt. Och när vi försökte hitta vägen hem så hamnade vi på Medborgarplatsen. Med någon minut till godo hann vi till Södra Teatern.

Föreställningen var OK men det vi skrattade åt var våra irrfärder innan.

En annan resa - Cypern sommaren 2012