Direktlänk till inlägg 6 mars 2013
Dikten Lyckans minut lärde jag mig när jag utbildade mig till förskollärare i början av 1980-talet.
Den skrevs av diktaren Erik Lindorm för över hundra år sedan, då hans son föddes.
Jag har haft orden i mitt huvud under alla år, särskilt i samband med att jag fått mina barn.
Litet förvånande finner jag tröst i orden nu också. Hur kan man tänka på en dikt som heter Lyckans minut när man förlorat sitt barn?
Jag tror det kan vara så att lyckan över att ha fått ha Helena de här åren är så mycket större än sorgen att förlora henne. Lyckan kanske inte känns så påtaglig just nu men jag vet att den finns där.
Jag har aldrig en sekund ångrat Helena. Trots smärtan nu så är det värt det för vi fick 22 fina år tillsammans.
Lyckans minut
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
Och ser mig själv i dess blick
Att fjärdarna gnistrar och jorden är varm
Och himmelen utan en prick
Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår
Hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever
På jorden jag står
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
På denna enda minut
Helena och Melissa
Helena och Noor
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 |
|||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 | |||
|