catchingup

Alla inlägg den 7 mars 2013

Av Eva Wedberg - 7 mars 2013 22:50

Det är fantastiskt hur naturen/kroppen/högre makter tar hand om oss  människor. 

Man tar in så mycket jobbigt som man orkar just då och sen får man vila ett tag.

Från att gårdagen varit så deppig och låg så har denna dag varit nästan som en vanlig dag. Innan.

Tog en långpromenad i det fina vårvädret, jag är glad att jag uppfattar vårsolen.

Nu ikväll har jag och Emilia varit på gymmet. Allt fikabröd sedan 12 januari har gett utslag på vågen.


Jag var till mitt jobb och hälsade på. Jag får så mycket stöd och omtanke där. Jag ser verkligen fram emot att komma tillbaka när jag har krafter igen.

Jag känner återigen hur rätt det var för oss att gå ut öppet med vad som hänt. Och tydligt visa att vi ville träffa människor och prata.

Det gör att det inte känns så konstigt, utan ganska naturligt att träffa kollegor för första gången sedan 12 januari.

Som sagt det var rätt för oss men betyder inte att det är rätt sätt för alla.


Tyvärr finns sorg även på min arbetsplats,  fina kollegan Anneli somnade in i måndags, 56 år gammal.

Känns så tråkigt, tänker ändå att då kanske hon kan se till Helena på andra sidan.


Man lär sig ständigt nya synsätt, melodier, fakta osv. Det är så man utvecklas. Hela tiden utvecklas ju också språket, mycket utifrån hur man lever sitt liv och vilken situation man befinner sig i.


För mig är det främst tre ord som jag alltid kommer att koppla ihop med den första tiden efter Helena:


Styrkekram


Styrkekramar har skickats till oss i massor; via mail, SMS, facebook, tillsammans med blombuketter och i  brev. 

När man får styrkekramar så känner man tydligt att någon bryr sig och man får faktiskt litet mer styrka inom sig.

Jag tycker det är ett väldigt fint ord.


   



Decoupage


Ursäkta min okunnighet men jag hade faktiskt inte hört ordet innan min vän Åsa omvandlade en glasburk genom decoupage. I burken lade vi sedan några av Helenas personliga saker såsom körkort, piercingar, hårlock och bankomatkort.

Här nedan finns utdrag ur Wikipedia kring decpoupage:


"Decoupage - eller pappersservett-teknik - är en gammal teknik för dekoration av vardagliga föremål med hjälp av vackra pappersbilder och motiv. Decoupage är känt sedan 1700-talet i Italien. Ordet découper är franska, och betyder helt enkelt att klippa ut.

Man kan dekorera alla möjliga saker med decoupage, helst gör man det med pappersservetter, men man kan även använda sig av presentpapper, rispapper och bokmärken. Tidigare, när pappersprodukter var dyra och sällsynta, användes målningar, tyg eller tapeter. Dock är det så att ju tunnare papper man använder, desto finare resultat får man.

Man klipper eller river ut det motiv man vill använda och använder sedan olika lacker för att montera det på diverse föremål. Man kan decoupera på tyg, porslin, glas, zink och plåt, sten, trä, spånkorgar och papper. Beroende på vad man vill dekorera använder man olika lack."


 

Åsas decoupage

 

 

Suicid


Synonym till självmord. Läkare, psykologer och andra initierade använder oftast ordet suicid istället för självmord. Jag kan i och för sig tycka att själmord är ett konstigt, omodernt uttryck så suicid är nog bättre isåfall

Men oavsett vad man kallar det så hade jag helst inte velat förstå innebörden i något av dessa två ord. 




ANNONS
Av Eva Wedberg - 7 mars 2013 14:50

Anteckningar 30/1


Idag har jag slutligen besökt platsen där Helena valde att avsluta sitt liv.

Jag har hittills undvikit det. Jag vill helst inte ens vara i den delen av Tumba, det är så oerhört smärtsamt.

Så småningom kommer jag att åka dit och göra en noggrann "rekonstruktion" för mig själv över hela den sista dagen, kanske de sista veckorna. Jag kommer att gå vägen hon gick den sista gången, säkert kommer jag att ta tid också, försöka tänka ut vilka kläder hon hade. Rökte hon? Vad tänkte hon?


En fråga som återkommer gång på gång är varför hon hade 372 kronor i fickan. Hon hade aldrig kontanter med sig annars.


Men det får vänta ett tag till.

Idag tog jag mod till mig och besökte platsen. Emilia, som är modigare än jag och redan varit där, följde mig.

Ett tag tänkte jag att det inte var viktigt att komma  dit, att jag inte behövde se. Men då jag hört att många varit där, tänt ljus, lämnat blommor och bilder, så tyckte jag att det var min skyldighet mot Helena att åka dit.

Jag var nervös innan. Hur skulle det kännas? Skulle tankarna skena iväg?

Men det kändes inte så mycket. Jag gjorde det lätt för mig, denna första gång, och åkte direkt fram till platsen. Jag koncenterade mig på blommorna och ljusen. Jag försökte undvika att tänka på spåret som fanns några meter bort.

Som tur var kom heller inget tåg när vi var där.

Där brann flera ljus fortfarande. Jag blev rörd över att så många tagit sig tid att åka dit för att visa henne respekt och att uttrycka sin sorg.

På något sätt kändes det fridfullt att vara där, men otroligt sorgligt.

Det hade ju inte behövt hända.


 




ANNONS

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se