Direktlänk till inlägg 11 mars 2013
Idag har prästen varit här för att planera Helenas begravning.
Eller i själva verket är det så att vi har planerat massor och hennes uppgift var väl att säga ja eller nej till det. Att avgöra hur mycket vi hinner och orkar med under ceremonin.
Prästen som ska begrava Helena heter Anna-Lena. Hon är en trygg gotländska som jag aldrig träffat tidigare men som jag genast tyckte om.
Dessutom kommer hon att vara Emilias konfirmationspräst under våren.
Det kändes som en mening.
Vi har planerat en hel del musik som vi vill ha med. Väldigt mycket musik, "the sky is the limit"
Bland annat psalm 730 som är en keltisk psalm.
Vi tycker texten är så fin, dessutom var Helena på Irland i höstas och hon tyckte mycket om den ön.
Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord.
Och tills vi möts igen
må Gud hålla, hålla dig i sin famn
Ser det ut såhär när vi ses igen?
Sen finns ju mängder av musik som betydde mycket för Helena och som hon lyssnade på genom åren. Ted Gärdestads Himlen är oskyldigt blå, Circle of life från filmen Lejonkungen med flera.
Emilia och kusin Emilia ska sjunga Sonja Aldens Du är allt.
Familjen Craftman ska sjunga och spela psalm 799, Det är svårt att mista en vän
Och så vidare.
Under en begravningsceremoni i kyrkan ska ju prästen, som är så kallad officiant, hålla ett tal över den avlidna. I det här fallet är den avlidna Helena. Den Helena som är min och Tommys dotter, Daniels och Emilias syster.
Hur förmedlar man till någon som aldrig träffat Helena, hur Helena var. Vem hon var för oss?
Hur rummet ändrade karaktär när hon kom in.
Hur hon älskade djur i alla tider.
Hur hon lätt blev uttråkad.
Hur omtänksam hon var.
Vilka roliga skämt hon drog. Och hur vi skrattade med henne.
Vi läste upp raderna från annonsen, sade att de raderna säger mycket om hur Helena var. Om än i väldigt komprimerad form.
Vi saknar ditt leende och din humor,
din energi och rastlöshet,
din omtänksamhet och värme
Vi saknar dig.
Anna-Lena pratade allmänt om sorg. Hur viktigt det är att både skratta och gråta. Att de ligger nära varandra. Skrattet gör dessutom att syret kommer längst ner i magen.
Så sade hon något som jag inte riktigt tyckte om:
"Helena är borta, hon kommer inte tillbaka"
Så är det såklart men det låter så brutalt att höra det sägas. Även om det är precis det vi måste förhålla oss till.
Min bror ringde. Till råga på allt har min mamma varit dålig och legat på sjukhus den här veckan.
Januari 2013 är verkligen ALL TIME LOW.
En bild på min kära mamma från i somras, vid Storsjön i Jämtland
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 |
|||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 | |||
|