catchingup

Direktlänk till inlägg 13 mars 2013

Max och Ronja

Av Eva Wedberg - 13 mars 2013 19:19

   Max och Ronja är Helenas älskade hundar.

Max är en korsning mellan rotweiler och schäfer han är drygt 2 år. Max kom till Helena när han var ett halvår. Han var då egentligen inlämnad till veterinär för att avlivas eftersom familjen blivit "allergisk". Veterinären, som är bekantas bekanta till oss tyckte han var så fin så hon ville försöka hitta ett nytt hem till honom. Det blev Helena.


Då hade hon redan beställt en doberman. Så drygt 3 månader efter det att Max flyttat hem till Helena så kom Ronja.

Helena och hennes hundar kunder verkligen fylla ett rum.


Vi hörde hennes bil komma puttrande. Efter någon minut öppnades dörren. Hundarna var i koppel men ändå högt och lågt. Helena domderade: "Max sitt", "Ronja kom", "Max släpp skon", "Finns det någon som kan sitta ner?"

Sen när de väl satt och fick tillåtelse att gå in; full galopp in i köket med kattskålen som mål. Max gärna med en sko i munnen. Ronja upp med tassarna på bänken för att leta mat.

Och mitt stående skämt: "Kommer du ensam, var är hundarna?"


Max, Helenas särskilda ögonsten, som Helena älskade så högt och Max henne. Han pussade på henneoch han pussade tillbaka. "Lovve dovve dove you" sade hon till honom, inte till Ronja. Hon sade ibland att Max skulle hon aldrig kunna lämna bort, för ingen annan ville ha honom.

Max bor hos oss nu, och han blir säkert kvar här. Han verkar må bra här. Han vill i vanlig ordning följa med vart man än går och är nöjd bara han har sällskap.

Ronja bor hos Helenas kompis Lina, hon vill gärna behålla henne för det är en koppling till Helena.


Ronja är här ibland. Helena älskade henne inte på samma sätt som Max. Men jag älskar Ronja, jag blir glad när jag ser henne.

Ronja ÄR Helena. Ronja tar över ett rum när hon kommer in, man vet aldrig riktigt var man har henne. Full av upptåg; öppnar dörrar, hämtar mat på bänken, jättekelig ena sekunden och nästa ser hon helt frågande ut när man vill klappa henne. Vill hon sova i sängen så gör hon det, även om de andra hundarna redan ligger där.Hon hoppar upp på öppna spisen och hämtar stenar, hon springer runt med kopplet i munnen så det rasslar.

Hon brukade hämta Helenas telefon när den ringde.


Vi har konstaterat att Helena gjort ett fantastiskt jobb med sina hundar. De är lydiga, läraktiga och harmoniska.


Ett par veckor efter Helena lämnat oss var båda hundarna hos oss. Daniel hade lånat Helenas bil och kom körande. Hundarna hörde bilen på långt håll och rusade till dörren och väntade förväntansfullt. För en bråkdels sekund trodde jag nästan att Helena skulle komma in genom dörren. "HEEJ BUSARNA", sätta sig på huk, låta dem pussa på henne och spralla upp dem. Och de skulle lyckligt följa henne varje steg hon tog. Jag skulle berätta vad de haft för sig: "Max har tuggat sönder en sko" "Ronja har ätit upp osten". Hon skulle titta på dem, prata med  hundarna och fråga om det var sant. "Neej, vad är det matte hör".


Tårarna flödade, det kommer ju inte att bli så någon fler gång.

         

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se