catchingup

Alla inlägg den 25 mars 2013

Av Eva Wedberg - 25 mars 2013 22:50

Brev till Helena


Tumba 2013 02-09

Älskade Helena!

Tiden går fort trots allt.

Men jag saknar dig.

Det kommer aldrig att bli riktigt bra utan dig. Men förhoppningsvis bättre än nu.

Vi har så mycket med begravningen. Vi vill ju att det ska bli så bra som möjligt och att hela den dagen ska bli din dag som visar vem du var.

Ví har bestämt att det ska vara en hyllning till dig.

Inte så mycket om varför det här hände och hur tragiskt det är att du är borta för alltid.

Jag planerar att hålla tal för dig. Då ska jag nämna att du älskade livet men att du inte riktigt orkade.

Ungefär som när man är bjuden på fest men blir sjuk samma dag och blir tvungen att tacka nej. Trots att man sett fram emot festen så kan det vara skönare att avstå stanna hemma i mjuisbrallor.

Vi övar också på sånger och psalmer vi ska sjunga. Det blir din musik och psalmer jag tror du tycker är OK. Trots att kyrkan inte är riktigt din grej.

Just nu är Emilia, Cassie och Cissi nere i köket och bakar cupcakes som vi ska bjuda på till kaffet.

Jag har köpt en massa choklad som vi ska lägga ut på borden.

Det är ju självklart att vi ska äta tacos på minnesstunden. Vi ska köpa 17 kg köttfärs som vi ska bryna.

Jimmy har beställt färdighackad lök och sallad. Kan bli tufft att hinna med alla förberedelser annars.

Igår var Sören , Monica och Jimmy här och vi planerade hur du ska bäras ut från kyrkan.

Anneli och Lina var hit häromdagen. Jag tycker det är så roligt att träffa dina vänner, men det märks att du inte är med.

Emilia mår ganska bra nu med det skulle nog vara bra om du försökte titta till henne på nätterna om du är i närheten. Men helst ska du åka iväg och koppla bort oss ett tag så du får vila.

Vi tror att Daniel har träffat en tjej. Han är hemlighetsfull som vanligt. Men Lovisa har skvallrat att hon såg honom med en tjej i Huddinge.

Max och Milo ligger här hos pappa och mig. Vi vilar litet för att samla kraft inför tisdag.

Det kommer 100 personer på minnesstunden. Helena, kan du förstå att så många älskar dig och saknar dig.

Min älskade flicka. Jag kommer fortsätta skriva till dig och briefa dig på vad som händer.

Jag önskar du var här hos oss. Så kunde vi se på Mello tillsammans ikväll.

Vi hörs gumman!

Kram/mamma


 

Helena missade inte gärna en fest

 

Helena på fest


  

Cupcakes-tillverkning 9/2


ANNONS
Av Eva Wedberg - 25 mars 2013 14:51

21 maj 2009 satt Du, jag och Vilhelmina i ditt kök på Travbanan, vi hade köpt munkar med sånt där gott på och hallonsrobet kommer jag ihåg, glassen fick ni smaka på sen hade jag ätit upp allt och du sa typ " Asså, man hinner aldrig äta någo...t innan Lizz har käkat upp allt" Jag och Isabel tyckte att det var roligt, det tyckte inte du för efter det var du jävligt noga med att både jag och Isabel skulle köpa egna chips eller eget godis eftersom vi "alltid åt upp allt"...haha.


Får några veckor sen Hellan, då satt jag och Isabel på dom där stolarna, som så många gånger förut, men den här gången utan dig.
Igår satt jag där igen, med din underbara familj.
Men utan dig..
"Man kan säga att jag lyser med min frånvaro" som du en gång sa. Och ja, det gör du Hellan.
Vi saknar dig.

ANNONS
Av Eva Wedberg - 25 mars 2013 13:58

Jag har börjat sammanställa bouppteckningen för Helena. Det är en förteckning  över hennes tillgångar och skulder per den 12/1 2013.

I samband med det arbetet betalade jag också fakturan till begravningsbyrån. Det är dödsboet som ska betala det. i praktiken betalar man alltså sin egen begravning.

Det pengar Helena har på personkontot täcker inte riktigt fakturan. Därför gjorde jag en överföring från mitt konto.

Det är långt ifrån första gången jag överfört pengar till Helenas personkonto - men sannolikt den sista. Det kändes såklart speciellt och vemodigt.

Det finns en ruta att fylla i som heter "Meddelande till mottagaren", det ryms 12 tecken. Jag tänkte först lämna tomt men tyckte det kändes ofint på nåt sätt. Det kändes också som att det var ett sällsynt tillfälle att verkligen skriva direkt till Helena. Vad får då plats inom 12 tecken? Puss och kram rymdes inte. Jag funderade litet, sen skrev jag  Puss på dig.


Jag och Tommy tog en långpromenad med Max uppe vid Lilla Dalen.

Mesta tiden gick vi runt bland stenarna för att få uppslag hur Helenas gravsten ska se ut. Det finns hur många varianter som helst, endast fantasin sätter gränser. Storlek, färg, form, teckenstorlek, bilder, sockel, text; allt kan man välja. Det finns inte två stenar som är likadana. Vi är överens om att stenen på något vis ska formen av ett hjärta men det är allt vi hittílls bestämt.


Jag bet av en bit av en tand i helgen och fick en akuttid hos tandläkaren idag för att fixa till den.

När jag låg där och fick en ny fyllning så kom jag att tänka på Helena och hennes tänder.

Helena hade en mindre missbildning i tänderna. Det är genetiskt betingat och flera i släkten har samma defekt.

Den yttrar sig så att tänderna är ganska små, ibland missfärgade.

Det innebär också att man saknar vissa permanenta tänder. Det i sig är inget problem så länge mjölktänderna sitter kvar. Det är ofta den nya tanden som gör att mjölktänder lossnar så kommer inga nya så sitter de i regel kvar. däremot slits de ju och är ju minst 10 år äldre än en ny permanent tand

Helena skötte sina tänder väldigt bra och de var vita och fina, om än litet små. Hon saknade tandämne till flera tänder. Jag brukade ibland skämta och säga att hon hade väldigt fina tänder - de få hon hade.

För några år sedan gick hon på Eastmaninstitutet och fick en stifttand. Det var många turer dit och mycket gråt och suckar innan tanden var på plats. Först borrades en titanskruv in i käken och när den sen fäst så sattes en tand på skruven. Det var en lång procedur och hon hade en sorts protes under tiden. Inte så kul när man är 19 år.

När det var klart sade hon att hon hellre gick tandlös än gick igenom en sån sak igen.  

Helenas vita leende

Av Eva Wedberg - 25 mars 2013 06:36

Helena hade ju 2 hundar, blandrasen  Max och dobermann Ronja.

Ronja bor hos Helenas kompis Lina men vi träffar henne då och då. 

Max bor hos oss. Han är dock ganska mycket hos Linda och hennes dotter, vilket han älskar.

Max är en toppenhund på många sätt. Snäll, lydig, lättsam.  Han ligger gärna i soffan och tittar på TV, kommer det en hund i rutan springer han gärna fram till TV:n och skäller. Han är också lätt skelögd och öronen sitter litet ojämnt vilket höjer charmfaktorn.

Problemet uppstår när man är ute med honom och möter hundar han inte känner. Raggen reser sig, han gör utfall och lyssnar inte alls på vad man säger. Han är stor och stark så han kan vara rätt skräckinjagande för den vi möter.


Monica har problem med att hennes jaktterrier Boss inte heller lyssnar.


Vi har med andra ord problem som vi behöver komma tillrätta med.

Norsborgs hundklubb har drop-in lydnadskurs på söndagar och vi bestämde oss för att åka dit igår och vara med.


Helena gick kurser med Max där när hon precis skaffat honom.

Det finns en instruktör där som heter Marion. Hon är högljudd, svär och gormar men är otroligt duktig och engagerad.

Helena älskade att vara på Marions kurser. Marion pratar klarspråk men man blir inte sårad för man vet att hon verkligen bryr sig.

Långt efter att Helena varit hos Marion så pratade hon om henne:

"Marion sade" "Det där skulle inte Marion gilla" "Undrar vad Marion skulle gjort".


Marion var instruktör även igår när vi kom dit med Max och Boss. Hon gjorde ganska snart klart för mig att det inte är fel på hunden utan på föraren. Jag hade fel godis och fel koppel, jag var otydlig och inte tillräckligt engagerad. Utom ibland när jag var överengagerad.

Honsvor och gormade och märktes överallt, precis som förut. Och Max älskade henne och följde henne som - en hund.

Jag tänkte på hur jag skulle berätta för Helena att jag träffat Marion, vad hon sagt. Att hon gjorde illa sig i knät på kopplet när hon skulle markera mot Max " Aj, som fan. Hur i helvete kan man ha ett sånt här jävla koppel." Att hon jobbade med Max nästan hela tiden vi var där. Att hon hjälpte mig ta Max till bilen för att vi skulle komma förbi valparna.

Att jag fick av hennes hemmakokta godis till Max. Att jag och Monica stannade kvar efteråt för att vi skulle få mera råd.

 Vi skulle skratta. Helena skulle fråga om Marion sagt nåt mer än det jag redan berättat. Sen skulle Helena säga

"Å Marion, jag tycker faktiskt om henne"


 

Marion håller kurs


  

Max med matte

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se