Jag har haft besök av min goda vän Eva från Östersund. Eva och jag lärde känna varann som tonåringar när vi båda jobbade inom långvården i Östersund. Eller vi har trott det. Visst har vi jobbat ihop, men betydligt mindre än vi minns det som. När vi nu satt och benade i det så fann vi ut att vi bara jobbade ihop sporadiskt och att Eva i själva verket övertog min tjänst när jag slutade.

Hur som helst  har vi hållit kontakten genom åren och det var trevligt att ha henne här.

Vi har såklart också pratat om Helena. Vi har åkt runt och jag har pekat ut var Helena jobbade, var hon bodde, var hon gick i skola och så vidare.

Vi besökte också platsen där det hände. Jag har tidigare varit där och plockat bort vissna blommor och utbrunna ljus. När snön försvinner kommer det säkert fram mer. Några brev och bilder har jag tagit hem för att spara.

Igår upptäckte vi att någon fäst ett rött hjärta i trädet ovanför.  det hängde nästan som en skyddsängel över platsen. Kanske har hjärtat funnits där tidigare och jag inte upptäckt det. Jag blev iallafall väldigt rörd när jag såg det. Jag insåg återigen hur saknad Helena är, inte bara av oss. Jag behöver inte veta vem som satt hjärtat där, det är privat mellan den personen och Helena. Men det är så fint så jag lägger ändå upp bilden.

Ett hjärta i vårsolen

Jag och Eva gjorde ett par turer till kyrkogården. Häromkvällen tog vi en tur med hundarna och igår gjorde vi påskfint genom att sätta dit en påsklilja.

Eva vid graven

Igår morse var jag på ett frukostseminarium söm hölls på mitt jobb. Seminariet handlade om krisbearbetning. Han som höll i de heter Lars Björklund, han är präst och har i många år jobbat som sjukhuspräst på Akademiska sjukhuset i Uppsala. I det jobbet har han kommit i kontakt med många döende barn och vuxna vilket gjort att han funderat mycket över existensiella frågor. Vad är det för mening med allt? Varför finns ondska? och så vidare.

Han har också  jobbar mycket med sorgebearbetning.

Grundläggande för ett bra sorgearbete enligt Lars är:

• Våga landa i sin sorg, inte försöka hasta förbi eller blunda för det som hänt
• Ta hjälp av andra, ingen klarar svår sorg på egen hand
• Prata , uttryck sorgen i tal, skrift , måleri

Lars pratade om att när ett barn föds så säger vi som föräldar

"Jag ger dig livet"

men det finns två saker till som vi faktiskt ger barnet men det är så svårt att ta in så det blundar vi för

"Jag ger dig döden"  Alla som föds kommer en gång att dö. En del lever ett långt liv, en del kortare, men alla ska vi dö.

"Jag ger dig sorgen" Som föräldrar vill vi inte överleva våra barn, det är så smärtsamt. Vi tänker oss att barnet ska överleva oss. Alltså ger vi barnet sorgen att förlora sina föräldrar.

Måste bara ta med de här bilderna. Jag hoppas Astrid och Helena sitter nånstans där uppe och lipar åt varandra .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...