catchingup

Direktlänk till inlägg 28 mars 2013

Karin Sandberg på Fejan 130324

Av Eva Wedberg - 28 mars 2013 14:06

Hej Hellan.
Vet inte var jag ska börja... Men tror jag börjar med att säga att jag saknar dig. Saknar dig nått djävulskt mycke!! Speciellt ikväll, tror att allt blev så verkligt. Visst... Man har ju förstått vad som hänt men idag blev allt verklighet.
Tankarna rusar i huvudet på mig, jag såg så många tecken på depression sen i höstas.. Skrattade bort många tokiga tankar, ja... tokiga för mig. Me...n jag som har utbildning som skötare inom psykiatrin, varför i helvete tog jag inte o öppnade upp mina ögon en liten gnutta till? Jävlar va jag hatar mig själv för det!! Kanske... kanske hade jag fått dig att prata... Då hade du kanske varit kvar hos oss idag.

Men idag är det tungt, verkligt och hemskt... Du blev på den korta tiden vi kände varandra en av dom bästa människorna jag träffat. Första månaderna vi jobbade tillsammans så pratade vi inget särskilt.. Men när vi gjorde det så kände jag mig alltid så dum o tillgjord bara för att jag så gärna ville bli din vän innerst inne trotts du var så "ung" o jag lite äldre.... Men när vi väl blev vänner så kunde jag öppna upp mig för dig och Lina redan första kvällen om händelser i mitt liv som många andra inte vet ett skvatt om. Men du gav ett lugn och tillit direkt.
Sotis på din och Linas vänskap var jag alltid och är fortfarande då alla har frågat mig hur det är med henne nu efter det som skett men ingen frågat mig... Visst, jag är ganska så "hård" utåt... Men inte invändigt. Där rinner tårarna varje dag bara det att inget ser det...

Men även om jag var sotis på eran vänskap så vet jag att du och jag hade en vänskap speciell på vårat lilla sätt. Frågat både Lina och Annelie nu efteråt om du någon gång sa ett dumt ord om mig... Men aldrig hade du gjort det, tvärt om. Tack Hellan ♥

I övrigt har jag på senaste börjat vantrivas på jobb... Idag... Idag trotts att du inte jobbat där nu på ett tag kom jag på mig själv att det är för att du inte finns kvar. När vi jobbade var det aldrig några problem, aldrig! Ett jävligt bra team du och jag!
Har kvar filmerna på telefonen från vår sista arbetsdag.. Något jag förmodligen alltid kommer ha kvar.

När din annons var med i tidningen pratade jag en del med vissa av våra brukare om det som skett, en del grät och blev arga.. Du var som ett extra barnbarn till dom. Vi berättade ju till o med för vissa att vi skulle festa o ha oss, sånt man egentligen inte ska kunna berätta för äldre man vårdar, men med dom kunde man och dom gillade att höra om våra galenskaper.

Älskar hur jag fick er att dricka doolies (eller hur fasen de stavas) fast de inte gillades ;) men det slutade ju med att jag drack nästan hela själv... Och jag kom hem klockan 5 på morgonen fast vi ändå bara satt i ditt kök, men jävlar va roligt vi hade de!! Filmerna där jag lär dig skånska o du försöker lära mig stockholmska och dom fina orden "snopp i munnen" lever förevigt vidare då vi filmade allt.

Och din familj, dom sa ju att alla var välkomna hem till dom.. Men jag tror jag är ganska anonym för dom och därför valt att inte besöka, jag hoppas du tycker det är ok endå... vill inte verka oförskämd :(

Fan... Tror jag skulle kunna skriva i evigheter, så jag väljer nog att avsluta här.

Hellan - min älskade vän, jag älskar dig, jag saknar dig och önskar att vi kunde få flera minnen tillsammans. Men jag får snällt nöja mig med dom vi lyckades få ihop på den korta period vi kände varandra. Den perioden håller jag hårt i mitt hjärta ♥
Visa mer

 
ANNONS
 
http://ilivet.bloggplatsen.se

http://ilivet.bloggplatsen.se

30 mars 2013 16:11

Hej! Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det inte borde få hända att så unga människor som din dotter tar sitt liv. Ingen borde få må så dåligt att dom tar sitt liv. Jag hoppas ändå att du trots det som har hänt funkar och att din familj också gör det. Jag läser din blogg och tycker att den är väldigt viktig. Jag är själv deprimerad (bipolär) och det hjälper mig när det är svårt att läsa om andra som har förlorat sina älskade. Det hjälper mig att förstå bättre hur det skulle påverka min familj också. Jag skulle så gärna vilja länka till din blogg i min blogg. Så att dom som läser min blogg även kan hitta till din. Jag tycker att din blogg är viktig. Mvh C

http://ilivet.bloggplatsen.se

Eva Wedberg

31 mars 2013 18:02

Hej!
Tack för din fina kommentar. Jag vill gärna att min blogg ska hjälpa fler än mig. Du har helt rätt, ingen ska behöva ta sitt liv. Vi måste sträva efter att det inte kan ske. För mig är det viktigt att förlusten av Helena kan leda till något bra, annars är hennes död meningslös. Däremot var hennes liv inte menigslöst. Hon gav väldigt mycket till oss och jag är så glad att jag fick vara hennes mamma. Sorgen ligger i att det inte blev längre tid med henne här.
Självklart får du länka min blogg till din. Jag hoppas du finner kraft att besegra din sjukdom. Eller åtminstone finna ett sätt så det fungerar att leva bra trots den. Du har kommit en bra bit på väg som får hjälp (jag har läst i din blogg också) när du kunnat söka hjälp. Det är toppen att du har omtanke om dina närmaste och vill leva för dem. Det är bra att tänka på vilka som finns där för dig.Men framför allt ska du hitta viljan och styrkan att leva för din egen skull.
Ta hand om dig. Vi hörs igen. Många kramar/Eva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se