catchingup

Direktlänk till inlägg 31 mars 2013

Vad betyder jag för dig?

Av Eva Wedberg - 31 mars 2013 18:22

Vi vet väldigt lite om varför Helena tog det här steget.

Vi vet att hon var osäker över vilka val hon skulle göra med jobb och skola. Hon var säkert också trött, hon hade jobbat mycket och hade två hundar som tog mycket tid.

Men hon hade aldrig yppat för någon att hon var trött på själva livet, eller att hon inte såg någon annan utväg än att lämna oss för gott.

Hon kunde ha perioder när hon var nedstämd och inte sitt vanliga sprudlande jag.

Men hon visade aldrig tecken på att ge upp. Hade hon problem eller ville ha en förändring tog hon tag i det och hittade en lösning.


Helena var alltid väldigt kontaktsökande och tyckte om att ha människor omkring sig.

Jag och hon pratades vid flera gånger varje dag. Vi pratade ofta vardagliga saker och skojade mycket men hon vände sig också till mig när hon vill ha råd kring större frågor.  

Hon hade  flera nära vänner och släktingar som hon verkligen kunder prata med när det kändes tufft.

Trots detta kontaktnät var det ingen hon kände förtroende nog för att berätta om sina innersta tankar.  

Varför hon inte vände sig till någon får vi aldrig veta. Kanske trodde hon att det inte fanns någon lösning. Eller så trodde hon inte att någon verkligen skulle bry sig om hennes problem.


Idag vet vi att vi är hundratals som inget högre önskar att Helena vänt sig till oss .

Att vi kunnat hjälpa henne så hon fått kraft och lust att stanna hos oss.

Vi är med andra ord hundratals som verkligen bryr oss om henne.

Tyvärr insåg hon inte det, eller hon såg det inte genom det mörker hon befann sig i.


Kanske bör vi alla ta oss en funderare vilka vi har omkring oss. Vem finns där för mig när jag behöver hjälp och stöd?

Att vi sätter oss ner och gör en lista över personer vi litar på. Och att vi gör det en dag när vi känner att livet är så bra det kan vara. Det är då vi ser det ljusa och goda bland våra medmänniskor. Kanske markera några som man kan kontakta om man behöver hjälp en dag.

Alla har vi perioder när vi känner oss ensamma, vi tycker att jobbet är trist och att ingen riktigt förstår oss. Det är naturligt, livet går upp och ner.

 Då kan det vara bra att ta fram listan och påminnas om vilka som faktiskt finns. Och  om man behöver, ringa nån av dem man markerat.

De flesta av oss är beredda att hjälpa om vi får möjlighet.

Men vi är också rädda att klampa in så vi måste nog hjälpa varandra att hjälpa.


Så tro aldrig att ingen bryr sig om dig.

Det finns hundratals!!!!!



 
ANNONS
 
Ingen bild

Mona

1 april 2013 00:35

Hej Eva! Jag vill börja med att säga att du har en fin blogg. Jag förstår att det är ett sätt att bearbeta sorgen att skriva här, men jag är övertygad om att det hjälper många andra att läsa det du skriver. Jag själv läser varje dag och jag känner att jag måste säga det. Det är så mycket du har skrivit som har fastnat hos mig. Tex."sorg är ingenting farligt, det gör bara så fruktansvärt ont". Tänk att det är ett så enkelt uttryck, men betyder så mycket!
Hellan var en kollega till mig. För mig var Hellan snäll, omtänksam, sprallig, flexibel. Hon var mån om att folk trivdes och hon var duktig på det hon gjorde,
Hon var omtyckt av alla.
När hon blev månadsanställd så aa hon-men Mona, vad ska jag göra med all min lediga tid?
Hon hade jobbat alldeles för många dubbelpass....massor! Hellan sa aldrig nej. Jag kommer ihåg att jag sa-nu kan du ju vara ledig och vara med hundarna,träna och ha sovmorgon.
Jag, liksom många andra hade ställt upp och funnits där för henne, vilken tid som helst på dygnet, bara vi hade vetat!
Det får en verkligen att fundera....hur många vet att de kan ringa till mig när som helst??? Har jag sagt det, eller är det något jag förutsätter att de ska förstå? Jag måste nog göra en lista Eva!
Jag vill avsluta med att tacka dig för bloggen och allt du delar med dig....jag kommer fortsätta följa den så länge jag får.

Eva Wedberg

1 april 2013 10:06

Tack Mona. Det känns så fint att höra att Helena var omtyckt. Precis som du skriver upplevde jag också henne. Hon var snäll och rolig, och rastlös. Även jag pratade mycket med henne om att hon jobbade för många pass. Men hon var också envis och struntade i råd om det inte passade just då.
Jag hoppas ju att min blogg ska ge något till andra. så fortsätt läsa, Mona. Jag har tidigare pratat med er chef Anna att jag ska hälsa på er på jobbet. Helena pratade så mycket om jobbet och er som jobbar där så det känns som jag känner er. Ha det fint/Eva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se