Jag har ju startat den här bloggen som ett sätt för mig att bearbeta sorgen efter Helena och att beskriva vad som händer i en familj som drabbas av detta.

De inlägg jag skriver handlar då naturligt om det jobbiga och smärtsamma vi tvingas gå igenom. Det gäller de praktiska sakerna som måste ordnas men framför allt om sorgen och saknaden efter en älskad dotter/syster.

Och det ÄR jobbigt, det är som vi går med en våt yllefilt på oss hela tiden. Något är fel/trasigt och kan inte lagas hur vi än gör.

Naturen har då ordnat det så bra åt oss att den här outhärdliga förtvivlan kommer i de doser vi klarar av. I mycket lever vi som vanligt. Vi jobbar, går i skola, ser på TV, går ut med hundarna, umgås med vänner, lagar mat och städar.

Men vi är sköra, vi blir ledsna och gråter; vi kan gå från skratt till förtvivlad gråt på någon sekund. Och de praktiska saker vi tvingas ordna med som begravning, bouppteckning, städa ur lägenheten gör jätteont.

Det växlar.

Sorgen är inte alls grå, grå grå utan den växlar.

Jag har lärt mig ett uttryck som jag tycker är så bra. Man säger att sorgen är randig, svart och vit och man rör sig mellan de fälten hela tiden.

Och jag ÄLSKAR att prata om Helena. Särskilt när vi pratar minnen och hon ingår på ett naturligt sätt. Nästan som om inget hänt. Man kan aldrig riva upp något genom att föra henne på tal, hon finns med hela tiden, både i skratt och gråt.

Igår skulle vi beställa blommor till ytterligare en begravning. Vi hade såna funderngar kring vem vi skulle skriva att det var ifrån. Alltså vilka namn.

Tommy, Eva, Daniel, Helena, Emilia. Så borde  det stå. Men det går inte.

Tommy, Eva, Daniel, Emilia. Alltför smärtsamt och det blir så tydligt hur fel detta är.

Tommy, Eva, Barnen. Så fick det bli.

Till sist några bilder Daniel tog igår, i den härliga vårsolen.

Jag och Emilia på vårpromenad med Max

Milo tar sig ett vårdopp

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...