catchingup

Alla inlägg under april 2013

Av Eva Wedberg - 17 april 2013 21:35

Här kommer nu några bilder från kyrkogården när Helena gravsattes.


 

Här bärs hon till sin plats av Tommy, Sören, Jimmy, David, Olle samt morbror Alf

Närmast bakom kistan går jag och Emilia.


    

En del av oss som följde henne.

 

Ett följe med tunga steg

 

Emilia vid graven


 

Kristina och Emilia vid graven, plats M76


ANNONS
Av Eva Wedberg - 16 april 2013 16:05

Monicas tal vid Helenas begravningsceremoni

 

Tänk er inte Helena som någon som givit sig av.

Utan tänk er att hennes resa har bara börjat.

Vi lever många liv och det på jorden är bara ett.

Tänk er att Helena vilar från sorger och tårar på en plats fylld av värme och trygghet.

En plats där man inte räknar dagar eller år.

 

Tänk er också hur hon nu funnit ett ljusare bo.

Ett bo som är helt fritt från oro.

Ett bo som är fyllt av värme och kärlek.

 

Och tänk er Helena så levande i hjärtat på dem hon vidrört.

För ingenting vi älskat kan gå förlorat.

Och hon var oändligt, så oändligt älskad.

 

VILA I FRID TILLS VI EN GÅNG MÖTS IGEN!!!

Tack för allt Helena. Du kommer för alltid i våra hjärtan finnas kvar.



Vill samtidigt passa på att tacka Helenas familj.

Tommy, Eva, Daniel, Emilia


Mitt i all sorg smärta och bedrövelse har ni med öppet hus välkomnat alla, oavsett tid eller dag.

Ni har varit helt fantastiska mot alla som sörjer Helena.

Fast det är så tungt och livet känns så orättvist så har ni ändå kraft och styrka att ge sån kärlek till oss alla som är utanför er egen familj.


Hoppas även fortsättningsvis att vi får komma till er och dela både sorg och glädje.

 

Tack för att ni finns, för jag tycker så mycket om er.

Kram till er alla fyra!!!!

 

 


ANNONS
Av Eva Wedberg - 16 april 2013 15:24

Här kommer nu ett urval av bilderna från Helenas begravningsceremoni. Bilder från gravsättning och minnesstund kommer i senare inlägg.


 

Emilia och Emilia sjunger Du är allt


 

Prästen Anna-Lena Eriksson talar. Max och Ronja finns med på ett hörn även denna dag.


 

Daniel, jag och Tommy tar farväl


 

Släktingar tar farväl

 


Fler släktingar tar farväl

 

Familjen Craftman håller tal

 

Familjen Craftman sjunger psalm 799 Det är svårt att mista en vän

 

Emilia håller tal

 

Helena bärs ut ut kyrkan av Pappa, storebror Daniel, Farbror Sören, Kusinerna Jimmy och David samt Olle

Av Eva Wedberg - 15 april 2013 21:07

 

 


 

 

Av Eva Wedberg - 15 april 2013 21:00

Antecknat 12/2   2013


Helenas begravningsdag

En månad sen katastrofen. Sen tideräkningen började om.

Och det var dagen vi begravde vår fina flicka.

Vaknade med en nervös klump i magen.

Skulle vi klara av det känslomässigt?

Skulle vi klara allt praktiskt?

Hade vi tagit i för mycket?


Vi var uppe före 7.

Sören, Monica, Jimmy, David, jag, Daniel, Tommy samt Tommy Hjemli åkter till Folkets hus 7,30.

Vi jobbade på så bra med att pynta och duka så vi var klara före 10.

Anna och Sara kom hem till oss, strax efter Malin och Emilia.

Vi bytte om. Tommy och Daniel i kostym. Jag svart kjol och kofta och med den gröna sjalen jag fått av Helena.

Begravningen började 13 men vi var i Tumba kyrka redan strax efter 12.

Mina bröder och syskonbarn var redan där, kramar och gråt.


Jag gick in och hälsade på kistan. Så mycket blommor. Ställde upp foton på Helena och på hundarna. Åsa gav mig fjärilar som jag klistrade upp på kistan.

Jag hann krama och hälsa på många av gästerna innan ceremonin. Det kändes bra för det avdramatiserade något.

Kyrkan blev i princip fullsatt. Under tiden folk strömmade in spelade Gunnar piano. Nästan som en barpianist, men det kändes bra.

Det tog sån tid för mig att hälsa på alla så jag blev nästan sen. I sista minuten satte jag mig på plats.

Jag tror Helena såg mig och hon skakade  säkert på huvudet. Hon var alltid irriterad över att jag har så svårt att passa tider. "Men för i helvete mamma, ska det vara så svårt att komma i tid".


Ceremonin inleddes med att Emilia och kusin Emilia sjäng Sonja Aldéns "Du är allt", så fint. Det kändes både som att de sjöng för Helena men också som att det var en text som förmedlades av Helena till Emilia. ...."då ska vi ta varandras händer då ska vi minnas denna dag och förstå  vad som än händer är det alltid du och jag"


Därefter spelade Gunnar Circle of life på orgel.


Monica höll ett fint tal. Jag trodde hon missat att det var hon som skulle upp så jag pekade och gestikulerade och lurade fram henne precis när prästen skulle skrida högtidligt frami gången. Det löste sig iallafall.

Vi var tvungna att skratta åt det efteråt, Helena skulle ha älskat hur vi vimsade på.

Monica pratade om att vi ska tänka att Helena har det bra nu, inte tänka på henne med sorg.

Monica tackade mig, Tommy, Daniel och Emilia för att vi öppnat vårt hem den här tiden på ett fantastiskt sätt. Det var fint av henne att säga det.

Prästen Anna-Lena pratade om Helena, förmedlade det vi tidigare pratat om.

Att Helena var rastlös och rolig och älskade djur. Jag ville bara att Anna-Lena skulle fortsätta prata. Jag tycker så mycket om att prata om och höra om  Helena. Jag vill minnas allt och jag vill att allt ska komma fram.

Vi sjöng psalmerna 289, 730 och 882. Fina psalmer som jag är glad att vi valde.


Avskedstagande tog lång tid. Jag klappade på kistan, klappade fotot, pratade med Helena.

När alla tog avsked blev det så småningom ett berg av rosor och andra blommor.

Under avskedet spelade Gunnar My heart will go on, Wiil U be there, Gabriellas sång, Tears in heaven.

Många kramade och pussade oss på vägen från avskedstagandet.


Familjen Craftman hade en egen punkt.

Emma hade skrivit ett brev till Helena om hur mycket hon skulle sakna henne och att hon ska leva för henne också nu.

Åsa inledde med att sparka av sig sina högklackade skor och pratade sedan om att hur hon upplevt Helena och om första och sista gången hon såg henne.

De avslutade med att sjunga psalm 799 tillsammans med Lovisa och Michael spelade fiol.


Under deras tal pekade Emilia på mig och sade att hon vill hålla tal. Jag sade till Anna-Lena som var litet stressad för hon tyckte det drog ut på tiden.

Men - Emilia fick hålla sitt tal. Helt utan papper pratade hon om att Helena var hennes starkast lysande stjärna. Hon berättade också om att när hon och Helena tittade på galor på TV, exempelvis Guldbaggegalan så brukade de vänta på att den som fick pris skulle tacka familjen, för då visste de att talet var slut. Så nu ville Emilia tacka alla som var i kyrkan för alla var Helenas familj.

Det var nära att folk applåderade.  Fantastiska, underbara Emilia!!!!!

"Himlen är oskyldigt blå" spelades.

Därefter bars Helena ut. Av Tommy, Daniel, Sören, Jimmy, David och Olle. Så rätt att det var de som gjorde det.

Vi följde efter till bilen.

Vi åkte i karavan till Lilla Dalen. Jag och Tommy i första bilen. Märkligt att åka och se kistan genom rutan i bilen framför . Och veta att det var Helena som låg där.

Daniel ville inte följa med till Lilla Dalen så Alf tog över. Helena bars sedan till plats M76 och sänkte så ner henne.

Prästen läste en bön och alla som ville fick ta ett farväl.

Älskade, älskade Helena.

Vi lämnade henne där - i vigd jord.

Ett hundratal av gästerna samlades sedan på tacobuffé i Segersjö Folkets hus. Det kändes bra, alla fick prata med varandra och oss. Kristoffer och Johanna hade fixat så allt var klart när vi kom.

Tommy hälsade välkommen.

Jag höll tal om Helena som inte riktigt orkade, trots att hon nog sett fram emot festen. Jag berättade anekdoter från hennes uppväxt. Avslutade med att prata om att jag trots allt har mycket att leva för och att jag vill hänga med tills jag är 90 men sen vill jag vila hos Helena i Lilla Dalen. Jag hoppas att hon möter mig och att vi kan catcha upp sen sist. Och då ska jag aldrig, aldrig släppa henne.

Ett bildspel som Emilia gjort rullade, med inklippta kommentarer och med Helenas musik.


Vi var många som hjälptes åt att städa.

Åsa och Lovisa var kvar sist. Kramade Åsa, ville tacka för allt stöd den senaste månaden och för att hon är en sån god vän, men orden stockade sig.

Tommy och Kristina var kvar hos oss så vi satt och pratade med dem. Skönt att ha sällskap och kunna koppla av.


Vi somnade ovaggade.

Trots allt nöjda.




Av Eva Wedberg - 14 april 2013 20:56

Idag har jag och Tommy passat på att njuta av den fantastiskt fina vårdagen.

Vi åkte på utflykt med svåger,  svägerska och hundar.  Vi var ute i Grödingeskogen flera timmar, hade kaffe med oss och det var såååå härligt. 

Precis vad vi behövde!!!


Vi har annars ägnat en stor del av helgen till att plocka ihop i Helenas lägenhet.

Rensat och slängt, tagit ner tavlor från bilderna, packat porslin och glas.

Vi har lagt hennes prydnadssaker i flyttlådor och vi har gått igenom hennes kläder.

Det är inte mycket vi förmår slänga. Det känns som ett svek mot Helena, åtminstone än så länge.

Vi hade kanske helst väntat litet med att göra oss av med lägenheten så att allt hade fått stå precis som hon hade ordnat det.

Samtidigt vet vi att det inte ändrar nånting och även i vår situation måste man vara litet praktisk. Vi kan inte betala många tusen varje månad för möjligheten att gå dit då och då.

Så vi packar ner och har gjort plats i vårt garage för alla saker vi spar. Nångång i framtiden får vi ta ställning till vad vi ska göra med dem.


Vi har också uppmanat Helenas vänner att komma och se om det är några saker de vill ha som minne.


Det är många tårar som trillar där bland flyttkartongerna. Helena har sparat så mycket, gamla mobiltelefoner, kvitton på saker hon köpt till hundarna, minnessaker från alla semesterresor vi gjort. Jobbigast av allt är att gå igenom hennes kläder, och då särskilt hennes slitna mjukiskläder som vi förknippar så mycket med Helena.


Samtidigt tror jag att vi kommer att känna en lättnad när allt är klart och vi kan lämna den delen bakom oss.


 

En del av hennes kläder

 

En del av Helenas filmer

 

Lizz bland kartongerna


Helena sparade sina småpengar i en burk. Hon kallade den för Turkietburken, pengarna skulle gå till en Turkietresa var det tänkt.

Jag frågade Emilia vad vi ska göra med pengarna nu. Hon tyckte vi ska skänka dem till Cancerfonden.

Så imorgon ska Cancerfonden få 347 kronor i småpengar samt 24 Euro. 


 

Av Eva Wedberg - 13 april 2013 14:36

Vi har ju sålt Helenas lägenhet och ska lämna över den månadsskiftet april-maj.

Jag har hela tiden tyckt att det är så jobbigt att vara där sen Helena lämnade oss och undviker helst att åka dit. Samtidigt har jag ett behov av att "vara med henne" den sista dagen. Hon tillbringade större delen av den 12 januari i sin lägenhet i ensamhet. Jag kände att jag måste tillbringa en kväll och en natt där; sitta i hennes soffa och se på TV, sova i hennes säng, titta ut genom hennes fönster. Som ett sätt för mig att kanske få någon liten pusselbit och för att känna mig närmare Helena.

Så jag tog Ronja med mig och åkte till lägenheten. Jag ville helst vänta ännu längre, ville inte åka men tog mig i kragen. Jag sade till övriga familjen att jag troligtvis skulle komma hem igen samma kväll.

Det var stor hjälp att Ronja var med. Hon har inte varit i lägenheten sen 11 januari men hon sprang rakt mot porten och rätt lägenhetsdörr. Väl inne nosade hon glatt omkring en stund och lade sig sedan och sov i soffan.

Jag satt i soffan och tittade på TV, det kändes rätt tryggt och fint att vara där när jag väl var på plats.

När jag lade mig och sov kändes det gott att veta att Helena var den som senast sovit en natt i den sängen.


En annan sak som jag också länge tänkt att jag måste göra är att gå den sträcka som blev Helenas sista; från lägenheten till olycksplatsen.

Jag klarade det inte på kvällen men gjorde det som morgonpromenad med Ronja.

Jag klockade hur lång tid det tog att gå, det tog 13 minuter. Hur lång tid tog det för Helena? Var hon bestämd i sina steg? Tvekade hon nånsin?  Var hon ledsen eller kände hon frid?  Rökte hon när hon gick? Lyssnade hon på musik, i så fall vilken?

Var korsade hon vägen?  Såg hon sig för när hon gick över vägen?


Det var oerhört tungt att gå där och fundera. Jag tänkte på hur ensam Helena var där hon gick, att  jag ville skydda henne mot kylan och ensamheten. Sätta på henne vantar och mössa och ta hand om henne. Göra allt bra igen.


13 minuter är inte lång tid för en promenad. Men för Helena måste det ha känts som en evighet.  

Porten



  Backen

 


   

Fantastiska Ronja, alltid lika nöjd och glad

Av Eva Wedberg - 12 april 2013 16:47

Idag är det  tre månader sen Helena lämnade oss.

Tre månader sen världen rämnade och precis allt kastades om. För mig var det "The big bang" och  tideräkningen började om. Vi lever nu i en värld som ínte är densamma.

De här månaderna har gått fort, samtidigt som de känns som flera år.

Kuratorn påpekar ibland  att jag är i början av sorgeprocessen.  Jag tycker jag kämpat på så länge, ändå är jag bara i början.

Samtidigt börjar det bli ett "normaltillstånd" att Helena inte finns bland oss. Det är såklart inte normalt eller rätt nånstans men det är den verklighet vi känner till numera.


Den allra första tiden tänkte jag väldigt mycket att jag ville vrida tillbaka tiden.

Till igår när Helena fanns här, till förra veckan när Helena fanns här, till förra månaden när Helena fanns här. 

Det var så korta perspektiv och ändå hade Helena funnits med för så kort tid sedan.


Jag önskar  såklart att det var den 11 januari igen och att vi skrev om historien därifrån. Den 12 januari 2013 skulle inte finnas med i den berättelsen.

Men nu är det som det är, det är bara önsketänkande att man skulle kunna ändra historien.

Numera tänker jag ganska ofta på kvällarna att det är skönt att det gått ännu en dag, så har jag en dag mindre framför mig med den här tunga, tunga sorgen.


För självklart kommer det att bli mindre tungt, när glädjen över Helena totalt överglänser sorgen efter henne.







Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6
7
8 9
10
11 12 13 14
15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< April 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se