catchingup

Alla inlägg under april 2013

Av Eva Wedberg - 11 april 2013 18:50

 

Det här kom med posten idag. Jag har tappat räkningen hur många gånger det kommit påminnelser och inkassokrav på just det här kontot. Samma skuld finns nämligen hos inkasso också.  Vi harfått påminnelser, slutfakturor, inkassokrav, slutlig sammanställning över fordran, uppräkning av skulden, månadsavstämning.

Den ursprungliga skulden var 1600 kronor, nu är vi uppe i nästan 2400, en ökning med drygt 30 %.

Varje gång det kommit brev har vi kontaktat Klarna och/eller Segovia, inkassoföretaget. Första gången vi ringde var 22 januari.

Idag när jag återigen, mycket mycket upprörd ringde så lovade de att stoppa allt. Killen Gabriel som jag pratade med förstod inte att det inte var gjort tidigare. Däremot, sade Gabriel kan det vara så att ytterligare månadsavstämning är på väg till oss och det kan de inte stoppa. !!!!!??????

Jag uppmanade också Gabriel att ta upp med sina chefer att de måste se över sina rutiner vid såna här fall. 

När jag sedan sade att Helena kan väl knappast vara den första kunden som avlidit så svarade han att det är mycket ovanligt.


 Jag har ju tidigare skrivit om att Tele2 och Tre inte är ett dugg bättre.


Det är så fruktansvärt smärtsamt att få den här typen av brev. Dels att de skrivs direkt till Helena, dels hoten om inkasso. Helena var noggrann att betala sina räkningar och har kanppt fått en betalningspåminnelse i hela sitt liv. Därför ska hon heller inte behöva hamna på inkasso efter sin död.

Helena av  storkund hos CDON/Klarna , hon köpte flera hundra filmer och TV-serier därifrån. Hon missade aldrig nånsin en betalning.

JAg tycker det är USELT  att stora företag agerar så här.


Kalaset

Jag hann inte med att ta så många bilder men några blev det, som kommer här.

 

Åsas tårta, så himla fin


   

Terese, Jennie och Pedro


 

Lizz, Noor och Bella


  

Anki och Carina



Till sist:


 


Av Eva Wedberg - 9 april 2013 16:09

.... eller ytterligare ett berg bestiget.

Igår var Helenas första födelsedag efter det att hon lämnade oss.

Jag bloggade häromdagen om att vi planerade för kalas även om hon inte är med som tidigare.

I söndags och igår dukade vi upp med buffé och tårtor. Totalt kom över 30 personer till oss för att fira och minnas Helena. Det var såväl släkt, våra vänner och Helenas vänner som kom.

Jag hade lagat litet smått och gott. Min svägerska Camille hade gjort köttfärsspett, Taboulleh, hummus och annat mums. Åsa kom med en fantastiskt tårta. Min svåger Sören hade gjort rostbiff.

Det var trevligt på alla sätt men det var tydligt att huvudpersonen fattades. Jag vet att hon skulle älskat att vara med. Men hon hade säkert varit litet generad över all uppmärksamhet.

Jag är glad att vi vågade oss på att fira Helenas dag även i år. Det hade varit ännu tyngre för oss att sitta själva. Och det kändes bra att göra detta för Helena.



Hon hade också fått en massa gratulationer på Facebook. Jag hoppas verkligen det finns connetion i cyberspace även dit Helena är så hon får del av hälsningarna. Hon är värd att veta hur många vi är som saknar henne.

Jag åkte upp till kyrkogården efter jobbet idag. Jag såg att flera varit där och lämnat brev, blommor och lyktor. Så fint och värmande - men smärtsamt.

"Helena hör inte hemma där på kyrkogården" som min väninna Anna uttryckte det.  

Graven idag

   

Blommor på födelsedagen

 

Födelsedagskort

Av Eva Wedberg - 8 april 2013 10:14

Idag är det Helenas 22-årsdag. Kan man säga att hon fyller 22?

Det är iallafall 22 år sedan hon föddes, just idag.

Det året Helena föddes 1991, inföll den 8 april också på en måndag. Våren hade kommit betydligt längre, det var nästan sommarvärme ute. Som jag minns det.


Helena såg alltid fram emot sin födelsedag. Hon planerade för den, hon skrev önskelistor.

Hon räknade ner dagarna innan. "Om 2 månader fyller jag år". "Om 3 veckor fyller jag år". "Nu är det bara 4 dagar tills jag fyller år". "Har du köpt present till mig, du vet i övermorgon fyller jag år"


Hon var också noga med att vi andra skulle fira henne.

"Ska du gå på scouterna? Det är ju min fördelsedag".

"Jobbar pappa kväll? Det är ju min födelsedag".

"Du kan väl inte åka bort på semester när jag har födelsedag"


Så idag ska jag vara med Helena hela dagen. Inget jobb eller andra plikter ska komma emellan. Jag ska baka fler tårtor för de jag gjorde igår tog slut. Det var många som kom och ville fira hennes födelsedag igår och det kommer fler idag.

Och så ska jag vältra mig i minnen av Helena. När hon var nyfödd, när hon var litet barn, när hon började skolan, när hon var en jobbig tonåring, när hon var vuxen.   


Nyfödd med pappa

        

3 år                                 10 år                          17 år                               Dyktävling


 

Dotter och syster


 

Den glada

 

Kusinen Helena



 

Matte till Max och Ronja

 

Storasyster


Av Eva Wedberg - 6 april 2013 08:49

På måndag är det Helenas födelsedag.

Vi bävar en hel del inför den dagen. Det är hennes 22-årsdag men hon är inte här.

Helena var alltid noga med att fira sin dag och att andra också gjorde det.


Vi har funderat hur vi ska göra.

Vi har kommit fram till att i år kanske det är viktigare än nånsin att vi samlar släkt och vänner.

Det kommer att vara en jobbig dag oavsett, varför inte göra något bra av det?

Så idag kommer jag att handla, baka och fixa. Imorgon och på måndag kommer vi att ha öppet hus för dem/er som vill fira Helena.

Skänk gärna en slant till SPES om ni vill ge något.

En-vacker-foergaetmigej-utklippt-och-omvaend.png

Postgiro


370743-7



www.spes.se



                                                  
                                          Förgätmi
gej




 

                  Helena 18



              

                                                      
                     



                

        Picknick med Ronja

Av Eva Wedberg - 5 april 2013 22:43

8 april 1991 - 12 januari 2013
Helena Wedberg om 3 dagar så skulle du fylla 22 år. Du, jag och Elin skulle ta en fika.. som nu aldrig kommer att bli av.
På senaste tiden har vi inte träffats mycket. Men det betyder inte att jag inte saknar dig, jag saknar och tänker på dig varje dag. Jag kan verkligen inte förstå att du inte längre finns bland oss. Alla våra sjuka upptåg vi gjorde, du, jag och elin. Vi hittade på mycket konstiga saker.

Minns du varje rast vi hade i tunaskolan när vi gick i åk 5. Vi höll armkrok alla tre sedan gick vi runt, runt, runt, och runt skolbyggnaden och så snackade vi reklam om och om igen. Hela rasten, och vi tyvkte att det var jätteroligt. Felix soppa reklamen kommer jag ihåg att vi trallade på, det var du som lärde oss den och jag minns fortfarande varje ord "Vi är som en familj! Ja kanske det, jag menar Åsa dejtar leif för att Ove är otrogen med mig och Kalle har en flört med Pia som är älskarinna till din fru...... ååååh vilken soppa, den är så god och matig. Och vad gott det luktar. O vilka grönsaker. FELIX SOPPA en nyhet i frysdisken!"

En annan gång var vi hemma hos dig, Elin lånade ditt smink, din brunkräm, som hon blev helt vit av. då bestämde vi oss för att gå en promenad, du och jag gick framför elin, Elin gick kanske 5 meter bakom oss, med ett stoneface, jättestora ögon om glodde på bilarna som åkte förbi, Vi låtsades att hon var ett spöke och trodde att bilarna skulle se henne som det också. Det vi egentligen vill var väll att dom skulle stanna och skrika att vi skulle akta oss för spöket. men så blev det inte. hahaha


En annan gång var det du jag och Gizem som skulle gå hem till Elin i storvreten. När vi promenarde mot Tumba centrum så satte Gizem en karamell i halsen, du och jag skrattade lite (jätteelakt) medans vi bankade henne i ryggen. Sedan kom två gubbar fram och puttade bort oss, tog gizem och började göra heimlichmanövern på henne. Sedan kom en kille som skrek att han ringer ambulans. Du och jag stod där som fån och ba glodde, vi hajade ingenting. Ambulansen kom, du följde med Gizem till akuten med fullt pådrag, blåljus osv. Jag sprang då för att leta upp Elin för att berätta vad som hänt. Hon trodde mig inte till en början. Våran filmkväll hos elin var rätt förstörd efter detdär.

Det här är bara några av många minnen jag har med dig och jag är så grymt glad över att ha haft dig som en så nära vän! Jag saknar och tänker på dig! Du kommer alltid finnas i mitt hjärna min fina vän <3




Av Eva Wedberg - 5 april 2013 17:23

Högst ofrivilligt har jag på kort tid blivit expert på sorg.

Hur man känner igen sorg, hur man hanterar sorg och hur man bemöter människor i sorg.

Observera, naturligtvis finns det massor jag inte vet om sorg. Men jag kan relatera till det jag varit med om och upplevt de senaste månaderna. På så vis har jag skaffat mig kunskap kring ett ämne som jag visste väldigt litet om innan.

När vi nu åter drabbas i vår släkt så känner jag igen reaktionerna och kan försöka vara ett bättre stöd för dem som har det allra svårast.


För om vi inte lär oss något av det som drabbat oss - då är det ju HELT meningslöst.


Jag har läst en del kring sorg och saknad. Det finns stadier som finns i alla sorgearbeten. Sorg kan ju också drabba om man förlorar jobber, blir sjuk, vid skilsmässor - bland annat. Den gäller inte bara då någon går bort.


Chockfasen

Den första reaktionen. Kan pågå nån timme till några dagar. Man tar inte riktigt in vad som händer. Kanske sitter man helt paralyserad, kanske skriker man, kanske verkar man precis som vanligt. Gemensamt är att man inte riktigt tar in det som hänt, man får en frist. Det är inte ovanligt att man har en minneslucka över chockfasen.


Min chockfas höll nog i sig hela första veckan. Jag grät inte särskilt mycket. Den första kvällen grät jag inte överhuvudtaget, satt och stirrade framför mig eller vanakde omkring planlöst i rummet.

Jag kunde lugnt och behärskat berätta om det som hänt, gång på gång. Jag såg till att de som kom på besök kände sig välkomna och bjöds på kaffe.


Kontrollfasen

Under den här fasen får man kraft att ta itu med de praktiska frågorna med begravning och annat som följer på ett dödsfall.

Under den här perioden är det ofta mycket folk runt omkring så man hinner inte riktigt ta in den förlust man gjort.


Jag lade ner väldigt mycket tid på att förbereda begravningen. Valde sånger med omsorg, träffade kantorn flera gånger och lyssnade igenom och övade.

Vi bakade och lagade mat i flera dagar inför minnesstunden. Vi gjorde en minnesfilm som spelades upp på minnesstunden, den hade vi genrep på flera gånger innan.

Vi bjöd hem dem som skulle bära kistan för att gå igenom detajerna.

Vi beställde hem säkert 10 förstoringar för att hitta den rätta bilden att ha på kistan.

Vi formgjorde och kopierade program till ceremonin.

Och så vidare....



Reaktionsfasen

Nu måste man ta itu med sin sorg.

En vardag utan den man förlorat tar vid.

Man gråter väldigt mycket, man hoppas att det inte ska vara sant.

Man skriker, är arg och frågar sig varför.

Man har svårt att koncentrera sig och man har svårt att komma ihåg möten och samtal.

Ofta tycker man att inget är riktigt roligt längre. Allt som var kul, hänger ihop med den man förlorat.

Man känner sig också förolämpad att andra fortsätter sitt liv som förut.

Det är också vanligt att man försöker hitta syndabockar för det som hänt.

Reaktionsfasen kan hålla på under lång tid.


Jag är inne i reaktionsfasen nu. Jag känner mig visserligen starkare men har också en känsla av att inget är riktigt roligt - och kommer heller inte att bli det igen. Hur ska nånting kunna bli bra utan Helena. Jag tänker fortfarande att det är så hemskt så det kan inte vara sant, för jag kan inte vara utan Helena. Jag gråter en hel del. Samtidigt börjar jag lära mig att en jobbig dag följs av en mindre jobbig, det blir lättare.

Jag blir fort trött, att jobba 25% är mer än tillräckligt för mig än så länge. Jag sover ofta en stund på eftermiddagen.

Jag kan bli sur om jag läser på Facebook att någon gjort något roligt.

Jag letar inga syndabockar, det finns inga som jag ser det.


Bearbetningsfasen


Man får ett avstånd till det som hänt, känslovågorna blir mindre.


Man börjar märka det som är bra i tillvaron och det man blir glad av.


Man skrattar på riktigt igen.


Helt plötsligt börjar man planera igen och det blir möjligt att leva ett liv utan den man förlorat.


Den självkänsla man förlorat kommer tillbaka.




Återkommer när jag känner igen något av det här.....



Nyorienteringsfasen

Det är det nya livet efter förlusten. Den här fasen har inget slut.

Det påstås att leva ett gott liv efter den svåraste av förluster.


När jag kommer till nyorienteringsfasen - det är då jag slutar blogga  



Men vilka faser jag än kommer att genomgå i framtiden så ska alltid min underbara, fantastiska, vackra Helena finnas med mig.

 


 


 

Av Eva Wedberg - 5 april 2013 09:14

Tyvärr har vi återigen drabbats av sorg i släkten.

En fin kvinna har lämnat oss. Hon var bland annat fru, mamma, dotter, mormor och syster.

Så igår samlades vi åter för att försöka förstå det ofattbara och för att finna kraft i varandra.


Jag tycker så synd om våra ungdomar som måste gå igenom ännu en sorgeprocess. De ska inte behöva uppleva det överhuvudtaget. Och absolut inte två gånger inom några månader.


 

Det brinner fler ljus på vår skänk


 

Det här fina ljuset köpte Emilia häromdagen

Av Eva Wedberg - 3 april 2013 23:23

Samhället har en nollvison när det gäller dödsfall i trafiken idag.
Men faktum är att vi idag har mer än tre ggr så fler dödsfall i suicid än i trafiken.
Det skärs ner med motorsåg inom psykiatrin idag och samtidigt så ökar den psykiska ohälsan och antalet suicid är enormt hög i landet.
Vad gör regeringen åt detta?

Det tar bara en minut att läsa igenom och skriva under detta.

http://www.namninsamling.com/site/get.asp?suicidprevention


Vila i frid älskade Helena Wedberg
Nollvision av suicid | NAMNINSAMLING .com
Vi kräver NOLL VISION av suicid i Svenska samhället

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6
7
8 9
10
11 12 13 14
15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< April 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards