catchingup

Direktlänk till inlägg 8 maj 2013

Tåget mot Östersund

Av Eva Wedberg - 8 maj 2013 12:35

Nu sitter jag på tåget mot Östersund.

Jag missade tåget jag bokat biljett till imorse så jag har fått improvisera litet.

Av alla resor jag gjort mellan Stockholm och Östersund den senaste 30 åren så är detta första gången jag missar ett tåg jag bokat.  Även om jag ju är litet si och så med att passa tider annars.

Daniel skulle vara snäll och skjutsa mig till tåget . Jag, Daniel och komma i tid är absolut ingen bra kombination.


Helena, om du läser: Jag VET att vi skulle åkt en kvart tidigare, att det är vanligt med köer på morgnarna. OCH jag vet att jag är hopplös på att passa tider.


Men efter 3 byten är jag nu 15 mil från målet, en dryg timme senare än det var tänkt.

Det konstiga är att jag inte var särskilt irriterad när jag kom till Centralen 2 minuter för sent. Förutom att jag fick lösa dubbel biljett vilket var surt så var det mest en axelryckning.

Förhoppningsvis har jag fått någon insikt att  inte irritera mig på småsaker.


Jag är annars ganska nervös. Det är första gången jag åker till Östersund, min födelsestad sedan 12 januari och det är första gången jag ska träffa min 90-åriga mamma sen dess.

Jag tror det kommer att bli känslosamt och jobbigt - men nödvändigt.


Jag tänker också på förra gången jag körde till Centralen för att passa Östersundståget. Det var på morgonen den 7 januari och jag skjutsade Helena och Max.

Helena hade pratat med sin mormor i telefonen några dagar innan och hon tyckte mormor lät så orolig och ensam så hon bestämde sig för att åka upp ett par dar för att pyssla om henne. Max tog hon med som sällskap och för att mormor också tycker om hundar.

Jag minns att jag var så enormt stolt den morgonen i bilen: att jag fostrat en så omtänksam och empatiskt flicka.





 
ANNONS
 
Tanja

Tanja

9 maj 2013 02:40

Jag ramlade in här lite av en slump och har fastnat i din blogg. Du skriver så medryckande och det känns verkligen som om man kan se det framför sig, trots att jag aldrig träffat varken dig eller din familj.

Jag lärde mig en gång att när man möter en människa i sorg så ska man aldrig försöka trösta. Det går inte, för det enda den sörjande vill är att den de sörjer ska komma tillbaka, och det kan man ju inte ordna. Det försöker jag att tänka på och därför så säger jag inget sådant.

Men jag vill verkligen beklaga att ni måste gå igenom den här enorma förlusten, den allra allra värsta tanken för alla föräldrar (som även jag är) är ju att något ska hända våra barn... Jag hade väl kanske inte först tänkt kommentera, det verkade nästan "inkräktande" på något vis, men så läste jag om "Helena & jag" och då kände jag att det var meningen att jag ändå skulle lämna ett avtryck. The Pinks som sjunger den sången är från samma lilla samhälle som jag kommer ifrån och jag har växt upp med deras musik. Det inlägget gick extra mycket in i hjärtat, tänk vad musik kan väcka känslor ändå. Jag sänder en varm kram till dig!

http://selmasgata.blogspot.se

Eva Wedberg

9 maj 2013 08:48

Tack snälla för den fina kommentaren.
Helt rätt, klämkäcka uppmuntrande ord vill man inte ha.
Ja, musik letar sig in i själen på ett härligt sätt.
Nu hittade jag faktiskt Pinks och "Helena och jag" på youtube så har jag frossat i den en stund. Om jag får hjälp att ladda upp den så ska jag lägga den på bloggen. (Mina tekniska kunskaper är begränsade :-))
Ha en fin dag. Kram/Eva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Måndag 8 april 12:03


     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Av Eva Wedberg - 11 januari 2018 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14 15 16 17 18 19
20 21 22 23
24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Maj 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se