catchingup

Direktlänk till inlägg 10 maj 2013

Hur mår ungdomarna?

Av Eva Wedberg - 10 maj 2013 08:37

Häromdagen redovisade DN resultatet av en undersökning kring ungdomars psykiska hälsa.

Undersökningen är gjord av Ungdomsbarometern och 10 0000 ungdomari åldersgruppen  15-24 ingår.


Undersökningen visar att en tredjedel tycker att livet är svårt, 23% har dåligt självförtroende och mer än en tiondel tycker livet är meningslöst.

Många, många uppvisar symptom på psykisk ohälsa. Depressioner, ångest, självskadebeteende, ätstörningar och självmordstankar. De är också stressade och känner sig uppgivna.


Mycket av stressen lägger ungdomarna på sig själva. De känner press över att prestera bra i skolan, att träna och vara populära.

Den höga ungdomsarbetslösheten gör att många känner uppgivenhet inför framtiden och de känner sig misslyckade.


Det är väldigt nedslående resultat. Två saker tycker jag är extra alarmerande:


Siffrorna är mycket, mycket högre än på 80-talet.

Många har svårt att prata med närstående om hur de mår.


Man kan naturligtvis tolka de högre siffrorna som så att fler nu faktiskt kan berätta att de mår dåligt. Förut kanske man inte ens vågade säga det i en undersökning.

Men det visar ändå på ett STORT problem i vårt samhälle.


Varför är det så att vi som har det så bra materiellt, ändå mår allt sämre?

Varför kan vi inte prata om psykisk ohälsa? Om vi har jätteont i kroppen går vi till läkare, vi berättar för vår omgivning att vi har ont. det går inte att dölja. Har vi jätteont i själen gör vi allt för att dölja det så ingen ska märka.

Tänk om den som får hjärtinfarkt skulle försöka gömma  det.  Det skulle inte fungera för man skulle till slut falla ihop, oförmögen att röra sig av smärtan och det skulle snart bli ett livshotande  tillstånd.

Men den som mår dåligt psykiskt kan ju också befinna sig i livsfara, varför är man tyst då?



Hur kan vi i Sverige, som inte saknar nånting egentligen, må så dåligt?



 
ANNONS
 
http://ilivet.bloggplatsen.se

http://ilivet.bloggplatsen.se

12 maj 2013 11:57

Hej Eva! Jag brukar läsa din blogg och jag vill att du ska veta att den är väldigt viktig. Den speglar hur hemskt det är med självmord på ett avskräckande sätt. Jag tycker att det hjälper mig att läsa den och få ett ökat motstånd mot mina s-tankar. Jag hoppas och tror att din blogg kan hjälpa andra. Jag länkade till det här inlägget i min blogg så att fler kan hitta det via mig också. Jag hoppas att det är okej?

Jag hoppas att du trots allt ändå mår okej. Jag känner med dig och din famlilj och önskar er all lycka. kram C

http://ilivet.bloggplatsen.se

Eva Wedberg

12 maj 2013 20:57

Tack snälla. Jag hoppas det jag skriver ska hjälpa andra. sen vet vi ju att ytterst är det vi själva som kan känna hur vi mår och påverka det. Men vi behöver varandra. Du får gärna länka min blogg. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14 15 16 17 18 19
20 21 22 23
24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Maj 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se