catchingup

Direktlänk till inlägg 16 maj 2013

Det här med nya intressen

Av Eva Wedberg - 16 maj 2013 16:30


Jag har hamnat i den här situationen mot min absoluta vilja.

Bara tanken att man  skulle kunna förlora sitt barn är så skrämmande att man nästan inte vågar tänka den. Jag var åtminstone sån tidigare, innan jag förlorade Helena.

Jag vågade inte ta in en sån sak i mitt huvud. Litet skrockfullt tänkte jag att om jag tänkte tanken att nånting kan hända mina barn så händer det. Om jag inte gjorde det så kunde det inte hända.

Som bekant så är ju skrock just skrock och har inte med verkligheten att göra.

För inte hjälpte det ett dugg att jag undvek att tänka på det.


Och nu då?

JA, ni vet ju hur mycket som cirklar runt Helena och  kring att förlora sitt barn.


Alla är  olika men i mitt fall så har jag ett stort behov av att lära mig mer om det som upptar så mycket av min tankeverksamhet.

För att försöka förstå men också för att skaffa mig kunskap.

Förhoppningsvis ska denna kunskap leda till att jag på något sätt kan vara en kugge för att påverka synen på psykisk ohälsa och suicid.


Jag brukar säga att jag har tre huvudintressen numera: sorg, att förlora barn samt suicid.

Jag har också börjat fundera en del kring existentiella frågor, jag tror det är ofrånkomligt när man drabbas av en sån här sak.


Som en följd har jag läst ett gäng böcker. Jag här köpt några men de flesta har jag fått i present av vänner och bekanta.

En annan sak som jag upptäckt är att detta är en stor apparat. Det finns mängder av litteratur i ämnet. Mycket är rent skräp men det finns också många bra böcker.


Här nedan har jag lagt upp bild av ett urval  de böcker jag fått/skaffat efter 12 januari.


 

Mina tår får ni på köpet.


 

Den här bilden är litet symbolisk. Helena så levande i bakgrunden, och så sorgeboken (och fjärilar)


 

En bild av min vackra dotter.


 

Helena med kusinerna Jimmie och Jennie

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14 15 16 17 18 19
20 21 22 23
24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Maj 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se