Jag har hamnat i den här situationen mot min absoluta vilja.

Bara tanken att man  skulle kunna förlora sitt barn är så skrämmande att man nästan inte vågar tänka den. Jag var åtminstone sån tidigare, innan jag förlorade Helena.

Jag vågade inte ta in en sån sak i mitt huvud. Litet skrockfullt tänkte jag att om jag tänkte tanken att nånting kan hända mina barn så händer det. Om jag inte gjorde det så kunde det inte hända.

Som bekant så är ju skrock just skrock och har inte med verkligheten att göra.

För inte hjälpte det ett dugg att jag undvek att tänka på det.

Och nu då?

JA, ni vet ju hur mycket som cirklar runt Helena och  kring att förlora sitt barn.

Alla är  olika men i mitt fall så har jag ett stort behov av att lära mig mer om det som upptar så mycket av min tankeverksamhet.

För att försöka förstå men också för att skaffa mig kunskap.

Förhoppningsvis ska denna kunskap leda till att jag på något sätt kan vara en kugge för att påverka synen på psykisk ohälsa och suicid.

Jag brukar säga att jag har tre huvudintressen numera: sorg, att förlora barn samt suicid.

Jag har också börjat fundera en del kring existentiella frågor, jag tror det är ofrånkomligt när man drabbas av en sån här sak.

Som en följd har jag läst ett gäng böcker. Jag här köpt några men de flesta har jag fått i present av vänner och bekanta.

En annan sak som jag upptäckt är att detta är en stor apparat. Det finns mängder av litteratur i ämnet. Mycket är rent skräp men det finns också många bra böcker.

Här nedan har jag lagt upp bild av ett urval  de böcker jag fått/skaffat efter 12 januari.

Mina tår får ni på köpet.

Den här bilden är litet symbolisk. Helena så levande i bakgrunden, och så sorgeboken (och fjärilar)

En bild av min vackra dotter.

Helena med kusinerna Jimmie och Jennie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...