Det är en allmän "sanning" att gravida kvinnor ofta blir sugna på speciella saker. Ofta sånt som man inte brukar äta annars eller ens gillar. Lakrits, oliver, choklad, inlagd sill. Det påstås att vissa äter murbruk men jag tror det mest är en skröna.

Själv kan jag inte komma ihåg att det var något särskilt jag var sugen på.  Men hur som helst. Oavsett om man var gravid eller inte och det var något man absolut ville ha eller göra så sade man att man hade "pippi" på olika saker.

Nu, i vår mer internationella tid så hör jag att man istället för det ursvenska ordet  "pippi" använder det engelska ordet craving.

Jag tycker det är ett bra ord. Jag slog upp i ordboken vad craving står för.

Längtan, behov,  vill ha. Finns både som substantiv, craving och verb, to crave.

Jag kan säga att jag har starka cravings efter Helena. Jag längtar, jag har behov av henne och jag vill ha henne här.

Jag tänker faktiskt ibland att mina cravings är främst Helena.

Något jag längtar efter men inte kan få.

När cravingsen blir starka så får jag ofta behov av att  hitta sätt att få Helena att kännas närmare. Genom musik, foton eller hennes saker.

Jag vill gärna också besöka platser som påminner extra om henne.

En så plats är faktiskt där olyckan hände. Det är såklart smärtsamt och jobbigt att tänka där. Men det var där hon lämnade oss.

Så tills vidare tar jag vägen förbi där emellanåt.

Det var ju många som i början lämnade blommor, brev, ljus och saker där.

Jag har varit där tidigare och rensat en del. Häromdagen åkte jag dit för att städa undan resten. För hur som helst så vill jag ändå inte att det ska vara en plats som man i framtiden har som officiell minnesplats för Helena.

När jag så kom dit så fick jag se att vartenda  ljus, blommor etcetera var bortplockat. Men inte var jag tacksam för det.

Jag reagerade med att bli förnärmad och sur. Jag tyckte det var oförskämt att städa undan Helena på det här sättet.

Helena i Tunisien 2010

 

På Selmas gata

22 maj 2013 00:58

Men vad märkligt! Jag lade nyss upp ett inlägg om just cravings (och nämner bl.a en av mina vänner som ville ha just murbruk) och så kikar jag in här! Lite lustigt...

Jag vill inte behöva "lära mig" hur det känns att förlora ett barn. Jag önskar att du och alla andra också sluppit det. Men även om jag inte helt kan förstå så fattar jag ändå på nåt vis hur man kan ha en "craving" när barnet är borta. Det barn man burit i sin kropp. Som man hållit i sin famn när barnet är sjukt, ja allt! Det måste vara så otroligt onaturligt att mista sitt barn, det går liksom emot allt man tror på och ska behöva uppleva... Ungefär som när de är nyfödda och man springer in och kollar om de andas. Även om man ju slutar med det när de blir äldre så finns ju behovet av att få ta hand om våra barn kvar...

Skickar många kramar och tänker att du borde ta kontakt med ett bokförlag och se till att få skriva en bok.

http://selmasgata.blogspot.se

Eva Wedberg

22 maj 2013 18:27

Vad festligt, jag gick in och läste ditt inlägg. Jag tycker cravings är ett så bra ord. Oavsett vad man cravar för. Och ja, det spelar ingen roll om barnen ligger i magen, är små eller vuxna. För föräldrar är de alltid samma källa till kärlek, omsorg, oro och längtan. Tack för fina ord om bokförlag. Inte just nu men kanske om nåt år. Vi får se. Ha det fint

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...