Jag och Emilia har återigen åkt på en tripp till Norge.

Norge är stort men när jag skriver att jag åker till Norge är det vanligtvis Ljördalen i Trysil jag menar.

Där bor min goda vän Kristina och hennes familj.

Kristina och jag lärde känna varann när vi båda jobbade på dagis för 30 år sedan. Första mötet blev igen succé driekt. När jag sträckte fram handen för att hälsa påstod Kristina att vi redan hälsat. Så utan en blick på min utsträckta hand svepte hon förbi mig i korridoren.

Men sen tog hon hand óm mig när jag flyttade till Tumba och inte kände någon och vi blev vänner. Trots att hon bor i Ljördalen sen många år så har vi hållit kontakten.

Den här helgen har jag och Emilia åkt upp hit för att vara med på Markus konfirmation. Emilia ser det nog som ett genrep inför hennes egen konfirmation i slutet av juni.

I Norge är konfirmation mycket större än det är i Sverige.  De allra flesta konfirmeras här.  Släkt och vänner bjuds in, det bjuds på stor buffé och ett oräkneligt antal tårtor. (Eller kakor som de säger här)

Den som konfirmeras får en massa pengar i present.

I Norge är det vanligt med folkdräkt vid större högtider, som exempelvis konfirmation. Så jag har letat fram min gamla Bodsjödräkt som jag tänkte ha imorgon. Min mamma sydde den till mig för trettio år sedan och jag har inte använt den på länge så det ska bli spännande.

Som vanligt är Helena med  även när vi inte är hemma. Hon sitter liksom på axeln och iakttar.  Hon skrattar ibland och skakar på huvudet ibland.  Antagligen skakar hon på huvudet åt min folkdräkt.

Igår kväll fick vi den här hälsningen från henne.

Regnbågen

Regnbågscupcakes till begravningen  

Markus, Elin och Kristina - och Candy

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...