catchingup

Direktlänk till inlägg 27 maj 2013

27 maj 1978 - till minne av Torulf

Av Eva Wedberg - 27 maj 2013 16:31

När jag gick i gymnasiet hade jag en klasskompis som hette Torulf

Torulf vad stor och stark han idrottade mycket. Han var jättesnäll och så körde han Epa-traktor vilket jag tyckte var urhäftigt.

När vi gick i 2:an, strax före jullovet, fick Torulf leukemi,blodcancer.

Det här var många år sedan, idag finns betydligt bättre behandlingsmetoder än det fanns då.

Men med de resurser som fanns då så klarade han inte att besegra sin sjukdom.

Den 27 maj 1978 dog han.

Jag har ingen kontakt med någon från min gymnasietid, jag vet inte vad de gör idag, många har jag glömt namnen på.

Men Torulf kommer jag ihåg. Med den gröna Epa-traktorn som vi fick åka i och med det glada leendet.

Jag kommer också ihåg att han inte var så bra i tyska . Vår tyskalärare som hette Gertrud Brandt och var från Skåne missade aldrig ett tillfälle att påpeka det inför klassen. "Kan Torrrulf det härr?


Jag tyckte mycket om Torulf men jag tror att anledningen att jag kommer ihåg honom extra är just att han dog ung. Fortfarande den 27 maj varje år tänker jag på honom och räknar efter hur många år han varit borta.


jag undrar om det kommer att vara så med Helena också. Vi i familjen och hennes närmare vänner kommer naturligtvis att bära henne med sig.

Men kommer hennes litet mer avlägsna vänner och bekanta att minnas henne om 35 år. Kanske minnas henne mer än de som fortfarande finns i livet? Och komma ihåg små detaljer om henne?

Ibland kan jag känna att en av de få saker som verkligen påverkade mig under gymnasietiden var Torulf. Jag känner vemod över hans tragiska bortgång men framför allt förstärks de minnen jag har av honom.  På så vis har han haft en större del av mitt liv än många andra jag träffat.

Han lever vidare hos mig, kanske gör han det hos alla klasskompisarna?

Jag hoppas det blir så med Helena också. Att hon ska finnas kvar och fortsätta påverka människor hon mött. På grund den fantastiska person hon var och vemodet att det blev så kort tid tillsammans




 
ANNONS
 
Ingen bild

Ingrid Degerman

27 maj 2013 21:58

Läser alltid det du skriver Eva. Ser fram emot att få prata med dig snart.
Det kan nog vara som du skriver här, de som lämnade oss för tidigt har satt tydliga spår, kanske mer spår än dem som fortfarande finns kvar. Helena har gett många, många avtryck som aldrig går att utplåna.
Kram!

Eva Wedberg

29 maj 2013 20:03

Jag ser också fram emot en pratstund Ingrid. Det är som om de som lämnat oss tidigt måste lämna tydligare spår. Kanske för att de fick alldeles för kort tid att lämna dem så blev de starkare. (Nu blev jag så djup så jag knappt hänger med själv :-) Kram!

 
På Selmas gata

På Selmas gata

28 maj 2013 21:18

Vilket fint inlägg och berättelse! Jag tror att det mycket väl kan vara så att Helena kommer att stanna hos sina vänner och andra hon träffade...

När jag gick i nionde klass så dog en tjej i parallellklassen, hon fick cancer. Jag kände henne inte så väl, men samhället var ju litet så man har ändå ganska bra koll på folk. Hon var väldigt snäll, en försynt tjej som knappt börjat sitt liv. Jag minns att jag tänkte att hon berövades sin framtid just när den skulle börja. Hon var sina föräldrars enda barn dessutom och jag minns att de satt längst fram i kyrkan och såg ut som om de förlorat allt. Vilket de ju hade.

Jag har tänkt på henne ibland men inte förrän jag själv fick barn så insåg jag, på riktigt, vad det innebär att vara förälder och bara tanken på att min son skulle försvinna går inte ens att ta in... Kan tänka mig att det kan bli något liknande för dem som kände er fina Helena. Att de tänker på henne ibland och att de när de själva får barn verkligen kommer att förstå vidden av det hela. Kanske ännu mer när barnen börjar komma i den ålder som Helena var i?

Kramar!/tanja

http://selmasgata.blogspot.se

Eva Wedberg

29 maj 2013 20:08

Tack snälla för dina kommentarer till min blogg. Så roligt att få feedback.
Nej man vågar inte tänka att det ska hända barnen något. Det är den enda rädslan man har. Allt annat går att reparera, men inte det. Det var en fin berättelse om tjejen i din parallellklass. Det som håller oss uppe är just att vi har två barn kvar hos oss. Ingen kan ersätta någon annan och saknaden efter Helena är lika stor oavsett. Men att få följa Daniel och Emilia gör att livet här ändå känns värt att satsa på.
Ta hand om dig och familjen. Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14 15 16 17 18 19
20 21 22 23
24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Maj 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se