catchingup

Direktlänk till inlägg 4 juni 2013

Tisdag den 4 juni 2013

Av Eva Wedberg - 4 juni 2013 19:14

De senaste dagarna har jag känt mig starkare än innan.

Jag glider över till att jobba mer än 50%. Just för att jag tycker det är roligt att jobba och för att mitt huvud fungerar bättre. Jag kan koncentrera mig längre och jag intresserar mig för det som händer.

Jag saknar Helena oerhört mycket hela tiden och önskar att hon var här.

Men det dyker upp alltfler parallellspår i det dagliga livet som också  upptar min tid och engagemang.

Semestern, Emilias skola, Emilias konfirmation, Daniels skola, delårsbokslut på jobbet osv.

Det har också hänt ett par gånger när jag träffat nya människor, som inte vet vad som hänt, att jag helt enkelt inte säger något om min situation. Idag lunchade jag med Riksteaterns kontaktperson på banken. Jag berättade att jag varit sjukskriven större delen av våren men nämnde inte orsaken. Ibland är det skönt att få vara "som vanligt".


Idag har jag och Cassie följt Emilia till frissan när hon blekte håret i ljusa slingor. Hon tyckte hon såg ut som en muterad gurka när hon satt med färgen i håret. Döm själva:

 


Igår skrev jag om Helenas student och hur hon firade den.

Jag brukar alltid bli glad av alla lyckliga studenter den här årstiden. Allt skrikande och tutande på lastbilarna.

I år känns det jobbigt att ta del av glädjen och framtidstron hos dessa ungdomar. Jag missunnar dem såklart inte att vara glada, det är en fantastisk dag för dem, men det påminner så starkt om vad vi och Helena missar så jag blir mest ledsen.

Helena tyckte om att spara minnen från särskilda dagar. De blommor som hängdes runt hennes hals då hon sprang ut på studenten finns kvar i torkad form. Likaså den lilla champagneflaskan hon fick.

De sakerna finns nu på hennes brudkista tillsammans med foton av henne.

Det är så fel att blommor och champagne finns kvar men inte den studentska som fick dem.

 




 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10
11
12 13
14
15
16
17 18 19 20
21
22
23
24 25 26 27 28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se