Jag skrev ju igår om Helena och Stockholm Live. Det visade sig att flera av hennes vänner också hade minnen av Helena och det programmet.

Det finns ett framträdande med Jakob Ökvist kring att snatta skumbananer som är outstanding och som Helena älskade. Hon drog ofta hela monologen för oss i omgivningen. Hon var överhuvudtaget duktig på att lära sig texter utantill.

Hon och jag köpte ofta skumbananer till varandra, trots att vi inte gillar det. Bara för att få säga "Släpp skumbananen, släpp skumbananen"

Jag måste bara dela klippet här. För er som inte träffat Helena. Detta ÄR hon. Hennes humor, hennes gester.

Sen är jag ledsen över en mailkonversation med en kollega.

Det kom till min kännedom att ett avtal tecknats med en konsultfirma om att utöka ett pågående projekt. Detta projekt har av olika anledningar dragit ut på tiden.

Jag mailade till några kollegor och  hade synpunkter. Kort sagt vill jag se leverans innan vi köper mer.

Det är egentligen ointressant vad det handlade om.

Det som gjorde mig ledsen var att min kollega i sitt svar blandade in min sjukskrivning som argument för att allt inte fungerat som det ska.

Nedanstående är ett utdrag ur mailet. Jag har ändrat för att det inte ska kunnat spåras vad det var för projekt eller leverantör. Men det som står om mig är ordagrant.

"Den största anledningen till att hanteringen inte lösts (förrän nu) är att du varit sjukskriven Eva – då delar av ditt arbete föll på mig delegerade jag ut delar av projektet, vilket har fördröjt processen. "

Jag vill verkligen inte ha någon särbehandling på jobbet. Jag är glad och fungerar bäst när folk omkring mig pratar med mig och behandlar mig på samma sätt som innan jag förlorade Helena.

Men att på detta sätt blanda in min sjukskrivning  gör mig ledsen och påhoppad.

Man är sjukskriven av en anledning. I mitt fall var det min förlust. Men oavsett om man är förkyld, har ont i ryggen, har ångest eller gått in i väggen eller annat så måste man ha möjlighet att vara det.

Det är klart att det ställer till vissa problem för arbetsgivaren och kollegor när folk är sjukskrivna.

Om det inte märks att man är borta så är det nog dags att söka nytt jobb.

Jag har jobbat på samma ställe sedan 1  juni 2008. Min första sjukdag var måndag 14 januari 2013.

 

På Selmas gata

30 juni 2013 19:10

Men jisses!! Inte okej!:-( Självklart måste man få vara sjukskriven oavsett anledning. Men på nåt sätt... Min mamma bröt benet för nåt år sedan när hon var ute med hunden. Trist och smärtsamt, visst. Men om ngn uttryckt sig så till henne så skulle hon nog bara svarat att "ja jag bröt ju benet..." och så vore det inte så mkt mer med det. Men att skriva /säga så till en kollega som förlorat ett barn- då har man inte vidare med empati! Snacka om att lägga sten på börda liksom...

Jag vet ju inte vad du jobbar med, men jag antar att du har en chef? Tycker faktiskt att du ska visa det här mailet för denne för så uttrycker man sig inte i det här situationen. Man gör bara inte det. Det finns så många andra sätt att förklara varför "si och så utfallit så..." Nä jättedåligt och jag förstår att du känner det så. Och även om du verkar oerhört klok och "stark" (vilket är ett fånigt ord egentligen, för hur definierar man nåt sånt) så är det givet att man också reagerar mer när man befinner sig i ett utsatt läge i livet. När man mår som bäst är det lättare att bara borsta av sig dammet och knalla vidare. Men när man drabbas av svåra saker så är man ofta mer känslig för andras reaktioner tänker jag, iaf är det så för mig. Jag hoppas du snart kan glömma bort det. Men också att din kollega får reda på att sådär beter man sig inte... *peppar*

http://selmasgata.blogspot.se

Eva Wedberg

3 juli 2013 12:47

Hej!
Visst reagerar jag starkare än vanligt nu. Det är lätt att man tar det mesta personligt.
Är man stark från början så ser man saker från andra håll.
Därför avvaktar jag till efter sommaren med att ta tag i detta. Om jag släpper alltihop eller tar upp det i någon form. Tror aldrig att det blir bra resultat om man gör saker när man är upprörd. Men , det är inte juste att skylla på någons sjukskrivning, oavsett orsaken till att man varit borta. Men med litet perspektiv kanske jag inte tycker det är värt att bråka om.
Ha det fint. Kram/Eva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...