catchingup

Alla inlägg under juni 2013

Av Eva Wedberg - 18 juni 2013 21:09

Helenas gravsten har kommit.

Den står nu monterad på "vår"plats på kyrkogården. M76 på Lilla Dalens begravningsplats är adressen.

Allt går att köpa för pengar så vi har köpt till en plats till för att det inte ska bli så trångt. 6500 kronor för 25 år kostar det så det är inte så mycket pengar.

Det ligger väldigt fint. Ganska nära parkeringen men ändå lugnt och avskilt.

Vi lade ner ganska mycket tid för att det skulle bli en bra plats. Åkte till Lilla Dalen flera gånger, träffade kyrkogårdpersonalen och gick runt med karta. Det var mitt i vintern och vi försökte föreställa oss hur det skulle se ut på sommaren.

På samma sätt lade vi mycket tid på att stenen skulle bli som vi ville. Vi funderade över vilken stensort vi skulle ha, vilken form, vad det skulle stå, hur stor den skulle vara.

Vi ritade en skiss som vi lämnade till stenhuggeriet och de gjorde en ritning.

Nu står den alltså där på sin plats.

Jag har väntat på att den skulle komma, att vi skulle bli klara.

Det var ändå väldigt känslosamt att se den på plats. Det är en helt annan sak att se ett träkors där Helenas namn finns tryckt på ett papper och att se en sten där namn, text, bilder är inhuggna.

Nu är det definitivt, så ska det se ut.

Det är den stenen vi ska gå till resten av vårt liv.

Hålla fräscht och fint med blommor på sommaren och ljus på vintern.

DET ÄR SÅ FEL!!!

 

Nere till höger är Helena och hundarna inristade, utifrån samma fotografi som fanns i annonsen.

"one life live it" var Helenas ledord som hon hade intatuerat i ena sidan.

 

Den vackraste av sommardagar kom stenen på plats.



ANNONS
Av Eva Wedberg - 17 juni 2013 13:30

Jag och Tommy tog motorcykeln och åkte till Åland i helgen med ett gäng vänner.

Emilia har åkt på konfirmandläger på Gotska sandön och hundarna var placerade hos min bror och svägerska i Upplands Väsby. Katterna tog Daniel hand om. Så vi var helt lediga kan man säga.

Vi var 4 par som åkte på lika många motorcyklar. Gissa vilka som körde och vilka som satt bakpå.

Det var en fantastiskt trevlig helg.

Vi tog färjan från Kapellskär i lördags morse. Åt en härlig brunch på färjan. 

Sen åkte vi runt på hojarna större delen av dagen. Det var soligt och fint och perfekt väder, inte för varmt och inte för  kallt.

På kvällen tog hade vi bokat rum på hotell Arkipelag där vi åt trerätters middag.

Även igår hade vi perfekt motorcykelväder och åkte en runda på drygt 5 timmar innan vi tog färjan Grisslehamn.

Det var mycket skratt och skämt.

Precis vad vi behövde. Jag tycker man ska unna sig att vara glad , skratta och ha roligt när tillfälle ges.

Sorgen och saknaden efter Helena är så stor så vi behöver tanka batterierna med sånt som vi tycker är roligt. Det är också så skönt att känna att vi faktiskt kan uppskatta sånt här. Livet är meningsfullt. Vi har mycket att leva för trots att vi förlorat en av de viktigaste delarna.


Flera som var med på resan har också känt Helena i stort sett hela hennes liv så hon fanns med oss i våra tankar och i samtal.

Så tack Anna, Stefan, Bengt, Sonja, Åsa och Michael för sällskapet!!!


       

Tommy och Stefan på färjan

   

Anna och Åsa


  

Bilinspektion

Fikapaus  

Fikapaus. Anna, Sonja, Bengt och Tommy

Fiks  

Tommy i Bomansund

 

Litet frusna inför middagen

 

Åsa, Stefan och Tommy redo för dag 2

  

Anna spanar efter vikingabyn som skulle ligga här  

Fler som spanar efter vikinga byn   

Kastelholms slott. Där Erik den 14:e tillbringade 2 vårmånader 1566

   

Michael och Tommy

  

Bengt och Sonja

  

"Humor"

 

Vacker utsikt   


ANNONS
Av Eva Wedberg - 13 juni 2013 19:42

Dessa dagar avlöser skolavslutningarna varandra. Jag tycker om skolavslutningar. Det är något hoppfullt  över det och jag kan ibland få den där känslan av lyckopirr jag själv hade när jag var barn. Att ha hela sommarlovet framför sig.

Daniel började första klass 1996 och den dess har vi haft skolbarn i familjen oavbrutet.

Idag har Emilia slutat 7:an och det var första gången på alla år som jag inte var med vid avslutningen.

Det kändes litet vemodigt men jag räknar med att få återkomma om ett par år när hon slutar 9:an.


Samtidigt tänker jag på när Helena slutade 7:an. Då var jag faktiskt där, mest beroende på att Daniel gick ut 9:an samtidigt.

Vid den tiden var Helena inne i sin punkperiod. Dagen till ära hade hon sin "värsta" mundering med kläder i trasor, stora svarta kängor och rakat hår.

Daniel å sin sida var dagen till ära klädd i kostym.

Så det var verkliga kontraster. Min svägerska Monica var med eftersom kusin Jimmy gick i samma klass som Daniel.

Vi tappade nästan andan av Helenas uppenbarelse.

Vi skrattade och kunde inte få  in i skallen att Helena och Daniel var syskon.


Å andra sidan minns jag också en avslutning när Helena gick ut 2:an och Daniel 4:an.

Den gången blev jag och Daniel kallade till rektorn efteråt. Rektorn hade bett Daniel ta av sig kepsen, varvid han bad henne dra åt helvete. Så kepsen blev konfiskerad och vi fick en avhyvling av rektorn.

Den gången var det Helena som tröstade mig och som tog hand om Emilia som satt i vagnen.


Jag har få bilder från Helenas punkperiod. Hon ville inte gärna prata om den tiden och jag misstänker att hon deletade vissa bilder. Så jag har inga bilder från avslutningen men några smakprov på hur hon kunde se ut kommer här:


 


 

 



Av Eva Wedberg - 12 juni 2013 22:41

Idag är det 5 månader sen Helena lämnade oss.

Tiden har gått fort men känns också som en evighet.

När jag tänker på den hemska, hemska första natten så förstår jag inte att vi överlevt.

Alternativet att ge upp har aldrig funnits. Men visst har jag funderat många gånger hur vi ska orka.

Å andra sidan tänker jag ibland att när vi klarat och genomlevt den första natten utan Helena.

Då är ingenting omöjligt. Då kan vi klara vad som helst.


Idag, 5 månader efter, var det också tydligt att livet börjar hitta parallellspår till sorgen.

Jag började med att åka upp till kyrkogården på väg till jobbet. Jag stod där och grät en stund, berättade för Helena hur mycket jag saknar henne.

Sen fortsatte jag till jobbet och deltog i en excelkurs hela dagen.

Efter jobbet hade ekonomiavdelningen sommar avslutning. Vi besökte Fotografiska museet och gick därefter på restaurang.


Så livet rullar på trots allt.

Men det är trist att tänka att jag ska leva resten av mitt liv utan Helena.



Idag blev det också


Av Eva Wedberg - 10 juni 2013 19:50

Idag är en sån där tycka synd om mig-dag.

Mellankolisk, inte så uppåt-dag.

Det är inte så att jag inte tagit mig till jobbet, eller inte orkat laga mat eller prata.

Men det känns trist. Och jag saknar Helena nåt förfärligt idag.

Jag vet inte varför det kom så starkt idag. Kanske var det för att jag drömde om henne och hon kändes närmare ett tag. Kanske  är det för att jag känt mig rätt OK några dagar och därför måste en sån här dag komma.

Kanske är det för att jag fick en flashback till ett tillfälle i höstas då det for genom mitt huvud att jag tyckte Helena såg ledsen ut. Jag viftade bort det då. Nu önskar jag det tillfället skulle komma tillbaka så jag kan göra om och göra rätt.

Kanske är det för att Ronja är här. Jag tycker så mycket om Ronja. Hon är rolig och busig och jättesnäll. Men hon påminner så starkt om Helena.

Och när jag ser Ronja och Max tillsammans blir det ännu tydligare att Helena inte är här.

Jag är så ledsen för Helenas och Ronjas skull att de bara fick en sommar tillsammans. Jag är ledsen för att Helena inte är här och ser hur fint Max och Ronja utvecklas. Nånting som hon lade grunden till.

Jag är ledsen att Helena inte kommer att vara med på min födelsedag om en månad.

Jag längtar tillbaka till då hon jobbade på hemtjänsten och tittade förbi här på sin rast för att äta.

Jag längtar tillbaka till när vi gick med hundarna.

Jag längtar tillbaka till när vi tjafsade.

Jag längtar tillbaka till när Helena fanns här.


Jag längtar efter Helena!!!!

 

Med Max och Ronja - och knäjeansen

 

Med Emilia och kusin Emilia på Grönan

 

I bilen

Av Eva Wedberg - 9 juni 2013 16:16

I natt har jag drömt om Helena.

För första gången sen 12 januari dök hon upp i sömnen.

Det var jag, Helena Emilia och kusin David som var ute och åkte bil. Vi hade varit nånstans tillsammans och var nu nästan hemma. Vi började bli hungriga och stannade till vid pizzeria Benevento för att köpa med oss mat.

I drömmen hade jag ingen känsla av att hon varit borta. Däremot kände jag mig så glad för hon var med.


Om jag hoppats på nåt telepatiskt meddelande i drömmen från henne, nån förklaring vart hon tog vägen eller så. Då kan jag säga att det fick jag inte. Ibland tror jag kanske att det finns nån däruppe som skämtar med oss

 Jag uppfattade en enda mening från henne i drömmen, första gången jag ser henne efter fem månader.

    Hon lutar sig fram mot mig i bilen, avfyrar sitt fantastiska Helena-leende och utbrister:

"Idag tror jag att jag är sugen på Capricciosa"


Helenaleenden


 

Av Eva Wedberg - 8 juni 2013 19:10

Hemma från ett jättetrevligt dygn i Sörmland.

Jag och Emilia möttes av Sanna vid tåget i Katrineholm. Vi tog först en shoppingrunda där vi alla tre fyndade nya klänningar.

Vi gick också runt i stadsparken och beundrade alla fantastiska rhododendron som stod i full blom.

På kvällen visade Sanna mig runt i det vackra, bördiga landskapet runt Julita.

Vi passerade också Fogelstad där den så kallade Fogelstagruppen verkade under förra seklet. Det var  en grupp framstående, högutbildade kvinnor som ansåg som ansåg att svenska kvinnor inte hade tillräckligt inflytande i det svenska samhället. De startade och drev därför "Den kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad" från 1920-talet till 1950-talet.

Journalisten Ulrika Knutsson har skrivit en bok om detta som jag läst och jag har även hört henne föreläsa i ämnet. Så det var intressant att se platsen med egna ögon.


Så pågår prinsessbröllopet för fullt idag. En stor glädjedag för många rojalister.

Jag är inte så förtjust i att vi har monarki men kan inte låta bli att ha TV:n på och följa det litetgrann.

När Victoria gifte sig var jag till och med inne i Stockholm och tog del av festligheterna.

Det är en hel del som har förändrats  på de tre år som gått sen det bröllopet.

Den allra största skillnaden är så klart att Helena inte finns här längre. Hon skulle inte bry sig ett dugg om bröllpet det vet jag, hon tyckte det var helknäppt med dessa kungligheter.


När jag tittade kom hon  ändå till mig i mina tankar.

Nån vecka innan Helena lämnade oss hade Tommy en dröm att han förde fram henne till altaret när hon gifte sig. Hon var så väldigt lycklig i drömmen. Han brukar inte komma ihåg sina drömmar men den här hade fastnat.

Naturligtvis kom det för mig då kungen förde in Madeleine i kyrkan.


Sen Madeleines namn. Madeleine Terese Amelie Josefine (med reservation för min stavning)

Madeleine och Terese, Helenas kära kusiner. Hon och Terese är födda samma år och döptes samtidigt.

Amelie, Helenas härliga kompis från högstadiet.

Och så Josefine. Helena döptes till Helena Josefine Margareta. Och det var vad hon hette. När hon fick post från myndigheter och annat så stod endast namnen Helena Margareta. Vi funderade inte så mycket på det utan trodde mest det var för att det inte skulle bli så långt som det stod bara två namn, det första och det sista.

Det är först nu efter hennes död som vi förstått att namnet Josefine aldrig blev registrerat.

Det känns så fel att det var så. Som att ett av hennes namn tagits ifrån henne utan att hon kan försvara sig. Hon heter nånting annat än vad hon själv kallade sig.

Grejen var också den att hon tyckte om namnet Josefine men inte Margareta, hon pratade om att hon skulle försöka ta bort det.


Och nu ser jag på TV:n att regnbågen letat sig till Drottningholm i slutsekunderna av sändningen.

Helena, Josefine Margareta, är det du som letat dig dit?


 

Rhododenron i Katrineholm

 

Jag i Fogelstad

  

Sanna

 

 

 








Av Eva Wedberg - 7 juni 2013 12:49

Jag har packat väskan för att åka och hälsa på min vän Sanna i Julita.

Hon möter mig och Emilia i Katrineholm. Hon har lovat en turistvisning av stan, som visst tar ungefär en kvart :-).

Sen ska vi ha myskväll och sova över hos Sanna.

Sanna och jag bodde grannar på Tumba Gärde för ett antal år sedan. Vi har haft sporadisk kontakt på sistone men när vi nu förlorade Helena kom hon med stöd  när vi behövde det.


Jag har ju tidigare skrivit om hur vi upplevt att även de offentliga inrättningarna har fungerat nu när vi behövde dem.

Polisen, kyrkan, vården.

Men visst visar det sig också att byråkratin finns kvar till viss del.

Följande är några exempel som vi varit med om nu i vår. Läs med glimten i ögat.


Skatteverket

Hela bouppteckningen med bilagor och tillsammans med följebrev på en hel sida  kom tillbaka för att jag missat att kryssa i en ruta.


Försäkringskassan

Försäkringskassan betalade ut för mycket pengar till mig under ett par veckor.

När JAG uppmärksammat dem på det kom ett brev om att jag fått för mycket.

De övervägde att kräva återbetalning. Jag hade en vecka på mig att komma med invändningar innan beslutet trädde i kraft.

Jag ringde handläggaren och föreslog att man kunde dra beloppet från min nästa utbetalning eftersom jag fortfarande är sjukskriven och dessutom inte fått ersättning på 1 1/2 månad.

Men det gick inte alls, det är en annan avdelning som jobbar med återbetalningar och det kan inte samordnas.

Så nu väntar jag på beslutet att jag ska betala tillbaka. Jag kommer att få ett inbetalningskort och har 30 dagar på mig att betala.


Arbetsförmedlingen

I början av februari fick Helena brev från Arbetsförmedlingen att hon inte längre var inskriven där.

Skälet?

Hon hade fått jobb från 29 januari.


Jag har ännu inte kommit mig för att ringa och fråga var de fått den uppgiften från. Men jag är faktiskt nyfiken på riktigt vilket jobb det var och hur det kunde bli registrerat på det viset hos Arbetsförmedlingen.

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10
11
12 13
14
15
16
17 18 19 20
21
22
23
24 25 26 27 28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se