catchingup

Direktlänk till inlägg 3 juli 2013

Helena och Emilia

Av Eva Wedberg - 3 juli 2013 11:52

Helena och hennes lillasyster Emilia stod varandra väldigt nära.

Helena var 8 år äldre än Emilia så man kan kanske säga att hon var ett mellanting mellan kompis, storasyster och extramamma.

Helena ställde alltid upp på sin lillasyster,  Emilia vände sig ofta till Helena om hon behövde råd och stöd, och hade Emilia Luciafirande på dagis, uppträdde i musikal eller om det var skolavslutning så var Helena där.

När vi förlorade Helena var det många som undrade just över att hon kunde lämna Emilia.


Helena hade länge tjatat om att hon ville ha en lillasyster. När hon fick veta att Emilia var på väg så var hon så lycklig att hon inte kunde sova på hela natten.

Vi visste tidigt att det var en syster som skulle komma. Mén vi ville inte att alla skulle få reda på det så vi bad Daniel och Helena att inte skvallra. Så när någon frågade Helena om det var en pojke eller flicka hade hon svarat: "Det är en familjehemlighet, men hon ska heta Linnea".

Nu blev det inte Linnea utan Emilia hon fick heta.

Och Helena tog hand om henne från första stund, bar henne och bytte blöjor, körde henne i vagnen.

Så fortsatte det åren framöver. Även de år Helena var en trotsig tonåring så stod hon och Emilia lika nära varandra.

Ibland påpekade jag att Emilia kanske behövde litet mer utrymme, inte vara så mycket med Helena. Men då protesterade båda mina döttrar.


Helena har en så stor del i att Emilia är den hon är.

När vi miste Helena så förlorade Emilia sin vän och ett stort stöd. Och i mycket sin stora förebild.

Men hon har fått lära sig så mycket av Helena, och det finns kvar. Oavsett vad som händer.


När vi firade Emilias konfirmation häromdagen skulle Helena naturligtvis ha varit med.

Och hon skulle säkert ha konstaterat att vi gjorde ett bra "jobb" med att uppfostra den flickan.


   
    

    



 

 

 

 


 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se