Hej gumman!

Det var ett tag sedan jag skrev.

Jag vill ju så gärna tro att du följer mig nånstans och vet vad som händer här hos oss ändå.

Men det känns bra att skriva till dig. Nästan som om vi pratade med varandra.

Jag, Emilia, Åsa och Lovisa har varit i London. Minns du när vi var där med Åsa och Emma?

Vi hade bokat rum i Bayswater, eller Bajsvattnet som vi döpte det till (Åsa om jag minns rätt). Vi hittade inte hotellet utan virrade som vanligt på hur länge som helst. Du fick skavsår men jag och Åsa försäkrade att vi snart skulle vara framme. Till slut fick vi ta taxi.

Hur lycklig du var när du hittade de svarta kängorna i Camden. Du tyckte de var precis rätt, jag tyckte de var hemska. Förstod aldrig din förtjusning i punkmodet. Men musiken du lyssnade på tyckte jag om: Ramones bland andra.

Jag har köpt ny telefon också. Du tjatade så länge att jag skulle byta för min var så dålig. Den ringde upp fastän den låg i väskan och ibland gick det inte att svara. Jag var tvungen att byta SIM-kort, det gamla sitter kvar i den gamla telefonen. Så alla dina meddelanden finns kvar i den gamla. Det känns bra att de fick vara orörda som de är. Ditt telefonnummer finns också i den telefonboken.

Jag lade upp alla nummer på nytt i den nya telefonen. På så vis slapp jag ta bort ditt nummer.

Men min telefon är mycket tystare nu. Om jag lägger ihop alla samtal från alla andra så blir det mycket färre än de du ringde. Jag saknar dina telefonsamtal väldigt mycket.

Och alla dina nonsensmeddelanden. "Ring". "Svara då", "Vad gör du?" "Mamma"

Ikväll har jag och Daniel hämtat hit Ronja. Hon har det så bra hos Lina men vi vill gärna ha henne här ibland. Hon är lika busig som vanligt. Skitjobbig men man blir så glad av henne. Precis som sin matte, men det har du hört tusen gånger förut.

Max börjar bli vuxen. Han drar mindre i kopplet och gör inte lika mycket utfall mot andra. Han är litet mager så jag ger honom en frukostmacka varje morgon. Skogaholmslimpa med ost ska det vara. Max och Milo var hos Alf och Camille för några helger sen, då fick de mackor med leverpastej och det gick också ner.

Helena vi reder oss på nåt vis utan dig. Men vi saknar dig så oerhört mycket. Vi önskar att du var kvar hos oss, det är så fel att du inte är här.

Jag skriver snart till dig igen.

Massor med kramar från mamma.