Hej gumman!

Det var ett tag sedan jag skrev.

Jag vill ju så gärna tro att du följer mig nånstans och vet vad som händer här hos oss ändå.

Men det känns bra att skriva till dig. Nästan som om vi pratade med varandra.

Jag, Emilia, Åsa och Lovisa har varit i London. Minns du när vi var där med Åsa och Emma?

Vi hade bokat rum i Bayswater, eller Bajsvattnet som vi döpte det till (Åsa om jag minns rätt). Vi hittade inte hotellet utan virrade som vanligt på hur länge som helst. Du fick skavsår men jag och Åsa försäkrade att vi snart skulle vara framme. Till slut fick vi ta taxi.

Hur lycklig du var när du hittade de svarta kängorna i Camden. Du tyckte de var precis rätt, jag tyckte de var hemska. Förstod aldrig din förtjusning i punkmodet. Men musiken du lyssnade på tyckte jag om: Ramones bland andra.

Jag har köpt ny telefon också. Du tjatade så länge att jag skulle byta för min var så dålig. Den ringde upp fastän den låg i väskan och ibland gick det inte att svara. Jag var tvungen att byta SIM-kort, det gamla sitter kvar i den gamla telefonen. Så alla dina meddelanden finns kvar i den gamla. Det känns bra att de fick vara orörda som de är. Ditt telefonnummer finns också i den telefonboken.

Jag lade upp alla nummer på nytt i den nya telefonen. På så vis slapp jag ta bort ditt nummer.

Men min telefon är mycket tystare nu. Om jag lägger ihop alla samtal från alla andra så blir det mycket färre än de du ringde. Jag saknar dina telefonsamtal väldigt mycket.

Och alla dina nonsensmeddelanden. "Ring". "Svara då", "Vad gör du?" "Mamma"

Ikväll har jag och Daniel hämtat hit Ronja. Hon har det så bra hos Lina men vi vill gärna ha henne här ibland. Hon är lika busig som vanligt. Skitjobbig men man blir så glad av henne. Precis som sin matte, men det har du hört tusen gånger förut.

Max börjar bli vuxen. Han drar mindre i kopplet och gör inte lika mycket utfall mot andra. Han är litet mager så jag ger honom en frukostmacka varje morgon. Skogaholmslimpa med ost ska det vara. Max och Milo var hos Alf och Camille för några helger sen, då fick de mackor med leverpastej och det gick också ner.

Helena vi reder oss på nåt vis utan dig. Men vi saknar dig så oerhört mycket. Vi önskar att du var kvar hos oss, det är så fel att du inte är här.

Jag skriver snart till dig igen.

Massor med kramar från mamma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...