Idag har jag gjort ett par saker som jag dragit mig för och skjutit upp.

Det var inte fysiskt jobbigt eller tidskrävande men känslomässigt var det tungt.

Det första var att jag gick till banken och avslutade Helenas personkonto.

Jag har tidigare gått dit och avslutat hennes övriga bankkonton vilket var jobbigt i sig. Men att avsluta personkontot, då kontonumret är hennes personnummer, var värre.

Det kändes litet som att jag svek Helena, som att jag suddar ut henne. Det var så definitivt. Nu har hon inte längre några tillgångar i sitt namn, inga konton. Hon är inte kund på banken längre.

Jag undrar hur länge ett personnummer gäller. Finns det kvar fastän man själv inte är kvar? Eller upphör det när bouppteckning är klar och dödsboets tillgångar fördelats mellan dödsbodelägarna?

Där blev jag medvetet formell. Men det är ju så. Det Helena lämnat efter sig tillhör dödsboet och jag och Tommy äger dödsboet. När bouppteckningen är klar och godkänd av Skatteverket, upphör dödsboet att gälla.

Men hur är det med personnumret?

Jag skrev i början att jag gjort två jobbiga saker idag.

Det andra var att jag lämnade in Helenas telefon till en reparatör.

Helena hade en Iphone. Den hade hon med sig när vi förlorade henne den 12 januari. Vi fick tillbaks den från polisen några dagar senare. Den är givetvis trasig, sönderslagen men inte helt mosad.

Vi har funderat hit och dit om vi ska försöka öppna upp SIM-kortet eller inte. Efter så här pass lång tid känns det inte så viktigt som i början. Men vi känner ändå att vi vill försöka hitta möjliga pusselbitar. Och vi vill också gärna ha tag på de bilder som finns i minneskortet.

Jag vet inte om det är möjligt att fixa telefonen men det är värt ett försök.

För precis ett år sedan var "tjejgänget"; jag, Åsa, Helena, Emma, Lovisa, Emme och Emilia på Cypern.

Jag avslutar med några bilder därifrån.

Trötta tjejer; Emme, Emilia och Helena

Helena väntar på fiskpedikyr

Helena och Emma får fiskpedikyr. De ser rätt skeptiska ut.

Med Emilia och Emme på den årliga båtutflykten.