Tack för ert positiva gensvar till min "comeback" i bloggandet.

När jag nu gjort ett uppehåll i bloggen så är det  många ämnen och tankar jag vill ta upp och dela.

Det känns bra att jobba men ack så trött jag är nu efter fyra dagar.

Det blir en lugn helg.

Jag har fått en jättefin kommentar från Jenny där hon berör behovet av att prata med varandra och att våga ta upp svåra frågor.

Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är för mig att förlusten av Helena också leder till något bra. Om vi bara går tillbaka till hur vi levde tidigare men anpassar oss till att Helena inte finns med. Då är det helt meningslöst.

För min del innebär det bland annat att prata om det som hänt och vad det innebär för oss.

Det innebär också att jag är relativt öppen med hur jag mår psykiskt. Jag går fortfarande hos kurator och det hjälper mig väldigt mycket.

Det finns de som faktiskt tycker att jag förändrats till det bättre under den här våren.

Jag uttrycker tydligare vad jag tycker och hur jag känner.

Jag bryr mig också mindre om vad folk tycker.

Jag är övertygad om att något som KUNDE ha räddat Helena var om vi alla hade lättare att prata med varandra om hur vi egentligen mår och vad vi behöver.

Jag lyssnade på Sommar på webben idag. Det var Kristian Widlunds program . Kristian är 29 år och döende i cancer. Han har en blogg som heter "I kroppen min" och har även givit ut en bok med samma namn.

Hans program var väldigt gripande och osentimentalt och dessutom en del humor.

Han pratade naturligtvis om sin sjukdom men han tog också upp behovet att vi öppnar oss för varandra.

"Sverige är ett land i stort behov av terapi" som han uttryckte det.

Så prata med varandra. Ingen dömer oss för att vi visar oss svaga. Tvärtom möts du med största sannolikhet av ökad respekt och öppenhet.

Ha en fortsatt fin dag.

Det är torsdag, alltså dags att steka pannkakor

Lägger in några bilder från vår semester på Malta 2011.

Årliga båtutflykten

Med Emilia och Annelie

Vi tränade på Curves också.

Jag med