Jag vill gärna visa upp Helenas bil här i bloggen. Det är en Volvo 945 och har gått mer än 45 000 mil.

Hon hade bilen i flera år. Hon köpte den när hon var skötare för en häst och behövde en stor bil för att köra foder och annat i den.

Sen kom den väl till pass när hon skaffade hundarna. De rymdes gott och väl och bak i bilen. När Helena hade bilen var den ofta belamrad med grejer. Hon rensade sällan ur. Det var inte ovanligt att det fanns tygskor och vinterkängor samtidigt som låg  slängda nånstans, hon "hann" inte städa ur mellan säsongerna. Det låg alltid 5-6 matlådor där. Och så en massa hundleksaker förstås.

Hon tyckte mycket om wunderbaumgranar som spred sin doft när man körde. Jag tror inte det finns någon doft jag förknippar mer med Helena än just den av Wunderbaum.

För ett tag sedan hittade vi hennes klocka som låg där. Den gick alldeles rätt trots att den legat i bilen minst 7 månader.

Hon kom åkande med sin bil så gott som dagligen. Det hördes väl när det var hon som var på väg. Om Max och Ronja var här så hörde de alltid när Helena kom med bilen och de rusade till dörren och stod och väntade med viftande svansar.

En av de tyngsta stunderna sen Helena lämnat oss var när någon lånat hennes bil kort efteråt och kom körande med hennes bil, Hundarna rusade till dörren och stod och väntade förväntansfullt på Helena, precis som förut.

Vi resonerade om vi skulle göra oss av med bilen. Den är stor och drar mycket bensin. Vi kände dock att vi inte ville bli av med den. Den är alldeles för mycket förknippad med Helena. Nu är den fixad och alldeles nybesiktigad så den får hänga med ett tag till.