Återigen en helg med det mest underbara solväder man kan tänka sig.

Jag och Tommy har varit på armémuseum i Strängnäs. Jag gjorde ett inlägg på FB om det. Första inlägget sen 12 januari som inte handlade om Helena.  Kändes så bra att skriva några nonsensrader, så normalt.

Jag sitter och lyssnar på fantastiska  Queens "Bohemian rhapsody". En mörk text om en kille som begått ett mord och nu ska avrättas. Vi sjöng den i våras i kören på jobbet. Den har ju flera rader som handlar om livets tunga sidor "sometimes I wish I never been born at all" "If I'm not here tomorrow carry on" .

Då i våras var jag ju mycket skörare än jag är nu. Trots det hade jag inga problem att sjunga den typen av text.

Jag tyckte bara det var roligt för jag tycker så mycket om låten.

Efter en körövning kom jag till min avdelning. Då pratade någon om en jättetrevlig tjej som jobbar hos oss: "Hon är verkligen  solstrålen på avdelningen".  Den meningen högg som som en kniv. Jag hade nämligen läst i ett inlägg om Helena där man skrev att HON var "solstrålen på hemtjänsten"

Med det vill jag säga att man aldrig kan lista sig till vad som är känsligt för den som är i sorg. Det mest positiva och oskyldiga kan ibland göra mest ont att höra.

En annan text jag drar mig till minnes att jag sjöng i påskas med kyrkokören handlade om Jesu uppståndelse.

Det var något om "Jesus har återuppstått, som den första av de avlidna".

Vad jag vet har det inte hänt efter det. När vi sjöng de raderna tänkte jag litet galghumoristiskt att det var hög tid för en upprepning och att jag hoppas Helena blir den andra i världshistorien som återuppstår.

Nu ska vi titta på Sally och dricka te.