Det är litet Per Gessle idag, alla känslorna på en och samma gång. Dock av olika anledningar till viss del.

Först och främst är jag jättejätteglad för Daniels skull. Han avslutar sin utbildning om en och en halv månad och nu har han blivit erbjuden fast jobb. På företaget han helst vill jobba på. Jag är jättestolt och imponerad att han orkat fortsätta utan uppehåll trots det tunga som hänt.

Det är märkligt hur vi fungerar, för det är när det händer nånting bra och man glädjer sig som sorgen blir mest påtaglig.

En solig sommardag, glad träff med vänner, en fin låt på radion. Det är också då man känner att någon fattas som borde få fira detta med oss.

Helena skulle naturligtvis fått dela detta och glädjas med sin bror.

Jag tror jag blir ledsen både för att hon inte är med men också för att hon missar tillfällen att fira och vara glad. Åh vad  jag unnar henne att få vara glad.

Jag är också ledsen för att Kristian Gidlund förlorat kampen mot cancern. Han som bloggat, skrivit böcker, sommar pratat med mera om sin sjukdom, avled igår 29 år ung. En så klok och fin kille. Det är så sorgligt och jag tänker på och känner  med hans föräldrar.

Jag är också litet besviken över att vi inte vann budgivningen till fritidshuset som vi ville ha.

Jag och Tommy har letat hus i ett par års tid. Vi har tillbringat åtskilliga helger med att åka runt i mellan- Sverige på småvägar.  Inget vi har tittat på har motsvarat våra förväntningar. Vi vet ungefär vad vi vill ha: Stor tomt, modernt hus med varmvatten och toa, närhet till vatten samt inte alltför långt från där vi bor. Och inte alltför dyrt.

Tanken är att vi ska kunna tillbringa sommaren där och kanske bo där mer permanent när vi blir pensionärer. Vilket inte är alltför långt fram i tiden.

Letandet fick en paus i januari naturligtvis men nu är vi igång igen.

Nu hade vi hittat HUSET. Visserligen med utedass men för övrigt  precis det vi söker, 20 minuters resa hemifrån.

Tyvärr var det en till som lade bud på huset. Det är i och för sig OK. Men den andra budgivaren gick bakom ryggen på oss och mäklare och gjorde upp med nuvarande ägare direkt.

Jag blir så sur på att den som kör med ojusta metoder är den som vinner.

Vaför kan det inte få löna sig att vara ärlig och snäll? Och att spela på lika villkor.

Kanske är jag bitter men jag tycker att det finns en tendens att det anses fint och smart om man kan roffa åt sig det man kan. Är man ärlig, står i kön, så får man skylla sig själv.

Jag är övertygad om att vi kommer att hitta ett ännu bättre hus  som vi kan köpa. Men just nu känns det litet surt.

Fast mest är jag glad för Daniels skull idag. Det slår allt annat!!!!!