Ännu en månad har gått sen vi förlorade Helena.

Nu är det hela 10 månader. Jag konstaterar det nästan förvånat. Om jag räknar rätt är det 304 dagar. Vi har alltså klarat oss utan Helena 304 dagar. Jag har ju sagt att jag vill finnas kvar här 40 år till. Det är närmare 14500 dagar. Men har det gått 304 dagar så ska det säkert gå resten också. Men visst hade det varit roligare med Helena vid min sida.   

Liksom tidigare månader den 12 så sneglar jag oavbrutet på klockan och funderar vad jag gjorde samma tid en 12 januari.

Och under dagen kan jag nästan känna en förhoppning om att det ska gå att ändra det som hände. Sen vid kvart i 5 går luften åter ur mig.

Jag har också alltmer börjat tänka på kommande 12 januari. Naturen och mörkret blir alltmer likt hur det var då och känslan blir alltmer påtaglig.

Idag stod jag vid Helenas skänk och tänkte på alla tulpaner som prydde den i början av året.

Skänken i påskas