Jag är inne i en period när tillvaron känns ganska OK.

Jag jobbar heltid sen tre veckor tillbaka och det fungerar faktiskt bra.

Jag var ju rätt upprörd över att Försäkringskassan satte sig emot min sjukskrivning. Men när jag väl kommit igång att jobba heltid så känns det skönt att vara ute ur sjukskrivningssystemet. Så kanske var det dags iallafall. Jag har också 40 dagar semester sparad som jag kan ta ut. Så nu jobbar jag på fram till jul då jag har drygt två veckor ledigt. Sen får jag se hur det blir.

Jag är inte så trött och det går bra att koncentrera sig. Däremot är det svårt att få tiden att räcka till. 

Det tar sin tid att handla, städa, laga mat och inte minst att gå med hundarna. 

Nu i helgen har vi firat att Daniel är färdig lokförare genom att bjuda hem litet folk. Det kändes roligt och positivt. Men också väldigt tråkigt att inte Helena var med. Det var också första lördagen som jag inte åkte upp till hennes grav och tände marschaller. 

Jag funderar mycket på vad hon skulle gjort och sagt i vissa situationer.  Förra veckan var jag med Daniel och Emilia och handlade på Maxi.  Om Helena varit med hade säkert hon och Emilia gått iväg och tittat på nånting som de tyckte var intressant. Sen skulle de säkert hitta godis eller nåt annat gott. Och Helena skulle skickat fram Emilia att fråga mig om jag kunde köpa det till dem.

Advent och jul närmar sig med stormsteg. Hittills går det bättre än jag trodde att gå omkring i affärer och se alla julsaker.   Säkert blir det jobbigare ju närmare julen vi kommer. Jag bävar också för att börja pynta till jul och ta fram alla ljusstakar.

Tills sist måste jag visa vilka trötta tjejer vi har: