Jag är inne i en period när tillvaron känns ganska OK.

Jag jobbar heltid sen tre veckor tillbaka och det fungerar faktiskt bra.

Jag var ju rätt upprörd över att Försäkringskassan satte sig emot min sjukskrivning. Men när jag väl kommit igång att jobba heltid så känns det skönt att vara ute ur sjukskrivningssystemet. Så kanske var det dags iallafall. Jag har också 40 dagar semester sparad som jag kan ta ut. Så nu jobbar jag på fram till jul då jag har drygt två veckor ledigt. Sen får jag se hur det blir.

Jag är inte så trött och det går bra att koncentrera sig. Däremot är det svårt att få tiden att räcka till. 

Det tar sin tid att handla, städa, laga mat och inte minst att gå med hundarna. 

Nu i helgen har vi firat att Daniel är färdig lokförare genom att bjuda hem litet folk. Det kändes roligt och positivt. Men också väldigt tråkigt att inte Helena var med. Det var också första lördagen som jag inte åkte upp till hennes grav och tände marschaller. 

Jag funderar mycket på vad hon skulle gjort och sagt i vissa situationer.  Förra veckan var jag med Daniel och Emilia och handlade på Maxi.  Om Helena varit med hade säkert hon och Emilia gått iväg och tittat på nånting som de tyckte var intressant. Sen skulle de säkert hitta godis eller nåt annat gott. Och Helena skulle skickat fram Emilia att fråga mig om jag kunde köpa det till dem.

Advent och jul närmar sig med stormsteg. Hittills går det bättre än jag trodde att gå omkring i affärer och se alla julsaker.   Säkert blir det jobbigare ju närmare julen vi kommer. Jag bävar också för att börja pynta till jul och ta fram alla ljusstakar.

Tills sist måste jag visa vilka trötta tjejer vi har:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...