Ja det är faktiskt sant.

För första och absolut sista gången i mitt liv har jag tagit en sak i affären och inte betalat.

Det hände i godismontern på ICA när jag var där och julhandlade. 

Jag hade hela vagnen full med varor när jag kom till lösgodiset. Jag började plocka i och plötsligt såg jag lådan med skumbananerna.  

Ni som följer min blogg vet att jag tidigare skrivit om Helenas favorit-standup. Den med Jakob Ökvist när han spånar om en kille som snattar en skumbanan och åker dit. Helena kunde den utantill och tröttnade aldrig på att se youtube-klippet.

Idag när jag såg skumbananerna slog det mig att jag måste ta en. Det kändes som att Helena stod bredvid mig och jag började i tankarna resonera med henne hur jag skulle göra. Det var liksom bara hon och jag där, alla andra på ICA stängde jag av. Så klart sade hon åt mig att ta en  och jag norpade en gul härligt skummig skumbanan och stoppade i munnen. Och jag tyckte mig se att hon gav mig det typiska Helena-leendet

Jag vet att Helena hade tyckt det varit jätteroligt att jag gjorde en sån sak. "Mamma, du é så söt" hade hon sagt och klappat mig lätt på armen eller nypt mig i kinden.

För mig kändes det fint att stanna upp julstressen bland alla människor och för en stund få känna att det var jag och  Helena.

Sen spelar det ingen roll att det antagligen bara  hände i mitt huvud, det är känslan som är viktig.

Och riktigt säker kan man inte vara.

Vi har nog den finaste amaryllisen i år tror jag
 

Snälla maken gav mig en tidig julklapp, den här förstoringen på mig och mina döttrar