Ikväll har vi haft julfest på jobbet. Det var trevligt och fint ordnat på alla sätt. På mitt jobb har vi en internationell prägel även på maten så julbordet bestod av lika delar svensk och libanesisk mat. Skinka, sill och jansson samsades med hummus, vindolmar och lammspett. Mycket godare och snällare mot magen.

Jag tänkte på att förra julfesten på jobbet kom Helena och hämtade mig.

Det var den 6 december, dagen efter det stora ovädret som lamslog Sverige. 

Helena hämtade mig nästan alltid de gånger jag inte hade bilen. Hon gjorde det för att vara snäll men också för att hon ville jag skulle komma hem så fort som möjligt. Hon brukade ringa och fråga vilken buss jag skulle ta hem. Och efter en stund den obligatoriska frågan :" Vill du att jag hämtar dig istället?" och mitt obligatoriska "Ja gärna"

Det är ändå fantastiskt hur vi människor är skapta att läka och komma igen efter svåra förluster. Jag kan fascineras av att jag tycker saker är roliga och trevliga och att jag har förmågan och kraften att verkligen se fram emot så mycket.

Det är en stor gåva att få känna så. En förhoppning är väl att jag blivit litet klokare av det som hänt och att jag kan njuta bättre av de goda stunderna.

Det innebär inte på något vis att jag glömmer Helena eller saknar henne mindre.

En fin händelse ikväll var ett långt samtal med en kollega kring det som hänt mig. Det var modigt av henne att komma fram i ett sånt sammanhang och ta upp en så pass svår sak.

Jag skulle aldrig ta upp förlusten av Helena själv i en sån situation men uppskattar mycket andras genuina intresse och omtanke.

Det visar också att det finns plats för både fest och glam och allvarliga samtal på en och samma gång.

Dansgruppen Parvaz stod för underhållningen

Vill gärna tipsa om en väldigt bra artikelserie om suicid i Svenska Dagbladet .

Det går att läsa hela serien på  www.svd.se/idagsidan

Den belyser bra olika aspekter kring suicid. Anhöriga, läkare, skolpersonal är intervjuade.

Det finns också tips och råd om hur man tar upp frågan med någon man misstänker mår dåligt.

Man redovisar resultatet av en studie kring det ofta undermåliga stöd efterlevande erbjuds när de förlorar en älskad anhörig.

Det bästa med artiklarna är ändå att man tar upp frågor kring suicid på ett seriöst sätt och öppnar upp för att prata om detta viktiga ämne.

Så läs Svenska Dagbladet på nätet om ni inte har papperstidningen.

Så har vi då gått in i december. Årets sista månad. Därmed har vi också upplevt alla månader januari-december då Helena inte finns med.

Om jag räknar rätt är det 6 veckor till 12 :e januari. I början räknade vi först när det hade gått timmar, sen halvt dygn, ett dygn, en vecka, en månad 50 dagar, ett kvartal och så vidare.

 Helt plötsligt, utan att jag märkt övergången börjar jag nu också räkna ner inför kommande dagar.

Det är första advent som alla vet. Jag har oroat mig för den här dagen. Men likt andra dagar jag oroat mig för under det här året så har det gått relativt bra när vi väl varit där. 

Jag trodde inte jag skulle pynta, men jag har pyntat. Jag trodde inte jag skulle klara att  titta i påsen med Helenas julsaker, jag tittade och jag har tagit fram flera av hennes ljusstakar och även hennes adventsstjärna. 

Helena älskade julen. Allt från första advent, lucia, pepparkaksbak och julklappar. Hon var den som pyntade mest här hemma och den som köpte flest julklappar. Nu får vi hitta en delvis ny form och  även nya traditioner för vårt julfirande. 

Under många år brukade jag och Helena  att träffa våra vänner Anna och Sara  ibland och ha tjejdag på stan. Det kunde hända när som helst på året men alltid lördag före 1:a advent. Den helgen är det nämligen Stockhom Horse Show.

Vi brukade shoppa, äta lunch, gå till stenaffären. Vi mammor ville gärna få med ett kulturellt inslag som museum också men intresset från tjejerna var ganska ljumt.  

Men hur som helst så avslutade vi  med Stockholm Horse Show på Globen. 

Julparaden i slutet av HorseShow var liksom startskottet på julen för oss.

Det var ett tag sen vi var på Horse Show. I år finns inte Helena med alls. Livet förändras och det gäller att hitta nya sätt och vägar för de förutsättningar man har just för tillfället.

Ha en fortsatt fin första advent!!

Ny ljusstake inhandlad

Helenas adventsstjärna, i år lyser den i vårt sovrum

Helenas skänk har blivit litet julfin