Idag har jag varit med Ronja till veterinären. Det är ingen fara med henne. Hennes päls ser trist ut så hon behöver specialfoder. Det var så roligt för hon gjorde sån succé. Veterinären , övriga i personalen och även andra besökande i väntrummet berömde henne för att hon var en så fin och trevlig hund. De lockade på henne ochklappade henne. Och Ronja blev så till sig så hon glömde skälla när det kom en hund till. Jag kände mig så stolt för Helenas skull. Ronja är hennes hund. Vi har hand om henne åt Helena. Så visst är det hon som ska känna sig stolt. Även om en viss lillasyster tyckte att man kan testa att bo med Ronja ett tag innan man uttalar sig om hur trevlig hon är