Söndagen blev tuffare än jag kunnat tro. Det kändes som allt kom tillbaka men att jag inte hade "chockfiltret" som fanns i början.
Jag hade ett behov av att åka till kyrkan där Helena begravdes så jag och Monica var på högmässa. När jag satte mig i bilen spelades "Let her go".
I kyrkan fanns just denna dag en flicka som var född 12 januari 2013 och alltså fyllde 1 år. Vi sjöng och hurrade för henne. Det kändes absurt på ett sätt men inte fel.Livet måste fortsätta.
Jag åkte till kyrkogården med en chokladkaka som jag köpt åt Helena, hennes favoritgodis.
Jag fortsatte tycka synd om mig själv en lång stund. Sorgen är en sak men det är saknaden som sliter sönder.
Än en gång var det värmen och omtanken från vänner som fick allt att vända. Under eftermiddagen började vänner strömma till och med prat, gråt, skratt, kaffe och tacos lyckades vi vända denna tunga dag till en dag atr minnas med värme. Och med vetskapen att vi nu klarat även den.
Till sist en dikt som jag haft med förut men som jag tycker är så fin och som stämmer ännu mer nu när det gått en tid
"You never said I'm leaving
You never said goodbye
You were gone before we knew it
And only God knows why
A million times we needed you
A million times we cried
If love alone could have saved you
You never would have died
In life we loved you dearly
In death we love you still
In our hearts we hold a place
That no one could ever fill
It broke our hearts to lose you
But you didn't go alone
A part of us went with you
The day God took you home"

 

Cecilia Ekberg

17 januari 2014 09:31

Hej! Jag hittade Hellans bilddagbok idag med många fina bilder (mer än 2000 st!). Ni kanske har tittat på dom redan men tänkte tipsa om hemsidan ifall ni inte har sett bilderna. Kram Cecilia

http://dayviews.com/letmego/

Eva Wedberg

17 januari 2014 12:59

Hej!
Tack snälla Cecilia.
Jag tror aldrig jag varit inne på bilddagboken. Möjligtvis har jag fått se nån enstaka bild som Helena visat.
Så fint att få se bilderna nu, som en present.
Men ledsamt också förstås.
Ha det fint.
Kram/Eva

 

Cecilia Ekberg

18 januari 2014 20:39

Åh vad kul att det blev som en överraskning! :-) Förstår att det blev ledsamt. Jag blev också ledsen när jag såg vissa bilder och mindes hur kul jag hade tillsammans med Hellan.

Jag kom på en sak ni skulle kunna göra för att föreviga hennes bilder. Det skulle vara fint att sätta ihop många av hennes bilder från bilddagboken och facebook mm till en fotobok. En bok som beskriver hur hon såg på livet de sista åren. Kram Cecilia

Eva Wedberg

21 januari 2014 21:26

Ja det är en bra idé. Det skulle vara kul att samla så många bilder som möjligt.
Ha det fint så hörs vi igen. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...