catchingup

Direktlänk till inlägg 21 januari 2014

Trafikverket - och ännu en dikt

Av Eva Wedberg - 21 januari 2014 21:26


Förra året var det drygt 100 personer som omkom i så kallat järnvägssuicid. Och antalet ökar.

Trafikverket satsa 1,5 Miljarder för att minska antalet självmord vid järnvägen, målet är att antalet halveras fram till 2020.

Det ska ske genom ett antal åtgärder bland annat genom att sätta upp fler staket, rörelsedetektorer och belysning.

Man planerar också att lägga ut speciella mattor på spåren som gör det omöjligt att gå där.

En halvering av antalet järnvägssuicid skulle innebära 50 räddade liv/år.

Om vi tänker att varje person som tar sitt liv har cirka 20 nära sörjande, då menar jag personer som är så nära den som går bort att livet förändras för alltid.

Det är troligtvis väldigt lågt räknat med 20 personer men om vi tänker det så är det 50 x 20 = 1000 personer som skulle slippa uppleva den svåra förlust det innebär att förlora någon på detta sätt. Varje år!


Om vi också  betänker att man räknar att ett självmord kostar 30 Mkr och räknar 50 x 30 Mkr = 1,5 Miljard.

Så ser man att den satsning som görs kan tjänas in det första året.


En titt på Trafikverkets hemsida visar att dessa planer publicerades där 2012 och planerna har funnits längre. Det tar alltså tid att komma igång, vilket jag inte förstår. Men jag hoppas verkligen 2014 blir året då planerna sätts i verket.


Till sist - vad det ytterst handlar om är ju att vi inte vill förlora dem som står oss nära. Och vad den förlusten gör med oss:

En dikt av  John O´Donohue : A poem on grief

When you lose someone you love,
Your life becomes strange,
The ground beneath you becomes fragile,
Your thoughts make your eyes unsure;
And some dead echo drags your voice down
Where words have no confidence
Your heart has grown heavy with loss;
And though this loss has wounded others too,
No one knows what has been taken from you
When the silence of absence deepens.

Flickers of guilt kindle regret
For all that was left unsaid or undone.

There are days when you wake up happy;
Again inside the fullness of life,
Until the moment breaks
And you are thrown back
Onto the black tide of loss.
Days when you have your heart back,
You are able to function well
Until in the middle of work or encounter,
Suddenly with no warning,
You are ambushed by grief.

It becomes hard to trust yourself.
All you can depend on now is that
Sorrow will remain faithful to itself.
More than you, it knows its way
And will find the right time
To pull and pull the rope of grief
Until that coiled hill of tears
Has reduced to its last drop.

Gradually, you will learn acquaintance
With the invisible form of your departed;
And when the work of grief is done,
The wound of loss will heal
And you will have learned
To wean your eyes
From that gap in the air
And be able to enter the hearth
In your soul where your loved one
Has awaited your return
All the time.

John O’Donohue

 
ANNONS
 
Ingen bild

Jenny

22 januari 2014 10:51

Hej igen!
Fy vad hemskt att de väntar med att utföra dessa åtgärder! Man blir ledsen och bedrövad över detta! Jag tycker att man borde reagera och agera angående suicid tidigare. Man borde prata om det i skolan förklara för eleverna att detta inte är rätt väg att gå tala om den enorma smärta som anhöriga känner och som de får bära för resten av livet.
Jag läste på Linneas Rosenberg s sida om en tjej som hade haft tankar på att ta sitt liv , men som efter att ha läst om hur det påverkat Linneas familj valde att inte göra det.
Det är viktigt! Självmord bland unga ökar och man måste göra allt för att stoppa det!!
Tack Eva för att du delar med dig av ditt liv!
Kram

Eva Wedberg

22 januari 2014 21:57

Ja, allt måste till tidigare. Man måste minska tillfällen genom att ex sätta upp stängsel.
Men framför allt genom att börja prata om hur man mår redan i tidig ålder.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se