catchingup

Direktlänk till inlägg 14 februari 2014

Alla hjärtans dag och föreläsning

Av Eva Wedberg - 14 februari 2014 23:05

Alla hjärtans dag.

En sån där dag som inte alls firades när jag var liten men som nu vuxit till att bli  nästan lika självklar som midsommar eller advent.

Eller litet uppmärksammade vi  också förutdagen, en av mina bröder är faktiskt döpt till Vallentin i mellannamn. Men det var mest för vi tyckte det var litet roligt att retas.

Precis som vi gratulerade mamma, som inte hade nån annan namnsdag, på Menlösa barns dag och tyckte det var jätteroligt


Jag är litet kluven inför dagen. Å ena sidan är det fint att visa uppskattning till någon man tycker om å andra sidan är det tungt för många som inte har någon att fira med utan känner sig mer ensamma än nånsin.


Vi har iallafall varit på graven och tänt marschaller och ett hjärtformat ljus.

Och gett varandra litet godis och blommor.


Jag vill också berätta om en bra kväll nu i veckan.

Jag engagerar mig sen en tid i föreningen Suicide Zero. Suicide Zero, som bildades i april 2013 vill jobba strategiskt för att minska antalet självmord.

Initiativtagare är bland andra Ludmilla Rosengren, läkare som själv förlorat sin dotter Linnea i suicid och Alfred Skogberg som är journalist och författare.


I tisdags hade vi årsstämma och nu är jag formellt vald kassör i föreningen.

Det känns jättebra att kunna göra något för Helena på det här sättet och ansvara för något jag faktiskt kan, ekonomi.


Kvällen avslutades med en föreläsning med Ludmilla och Camilla Henemark.

DSC_5218

Ludmilla inledde med att berätta om fakta kring självmord.

Det går att förhindra självmord,  Den som går i självmordstankar är ofta ambivalent.  ”Jag vill inte dö, men orkar inte leva så här.”

Det är inte farligt att fråga en deprimerad människa om de går i självmordstankar, man väcker inte den björn som sover.

Nio av tio som försöker ta sitt liv lyckas inte och de är senare glada över att ha överlevt.

I Sverige minskar självmorden men självmordsförsöken ökar. Vilket ger en anledning till oro för framtiden då största riskfaktorn för ett självmord är att man tidigare försökt ta sitt liv.

Ludmilla avslutade sin föreläsning med att berätta om sin dotter Linnea, vad som hände ooch hur famlijen hittat kraft att leva vidare.

Efter pausen berättade Camilla Henemark om sina stora psykiska problem och de självmordstankar hon brottas med av och till.


Det var en väldigt fin men också tung kväll.

Det är hoppfullt att det går att förhindra självmord.

Samtidigt känner jag återigen frustrationen över att vi inte hade kunskapen och insikten så vi kunde hindra att vi förlorade Helena.


 


En fin Alla hjärtans dag-bukett

 

 
ANNONS
 
På Selmas gata

På Selmas gata

16 februari 2014 01:25

Jag har tänkt på dig när jag läst artiklarna i tidningen. Även om ingenting någonsin kan uppväga förlusten av Helena så är det fantastiskt att du nu arbetar för att förhindra att andra ska hamna i samma situation. Så viktigt och så starkt!

En släkting lämnade fru och tre små barn då han valde att ta sitt liv. Detta var på 80-talet och hans barn är sedan länge vuxna nu. Men länge länge var det hyschhysch om det i omgivningen, minns att det pratades om att det var en "olycka" och man fick inte nämna att det faktiskt var suicid. Antar att det var av någon slags omtanke om familjen, men om det är så tabu att ens prata om att någon kan må så dåligt så hur ska folk kunna ställa sig upp och berätta att tankarna finns inom dem?

http://selmasgata.blogspot.se

Eva Wedberg

16 februari 2014 21:11

Hej!
Jag håller med.
Första steget är att prata om psykisk ohälsa och göra det lika självklart som fysisk ohälsa.
Det är enda sättet att förändra och få ner de horribla suicidtalen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se