En bra vecka.

Väldigt intensiv. Mycket att göra både på jobbet och privat.

Jag har också bloggat ganska flitigt så ni är ganska uppdaterade på vad jag har haft för mig.

Igår, den 15:e var jag jag med vännen Barbro på symässa i Älvsjö.

Jag är ganska förtjust i att handarbeta, har alltid varit.

Däremot hinns det inte med i den utsträcknng jag skulle önska.

Men jag tycker det är roligt att besöka symässan och få inspiration och titta på allt man kan göra med garn och tyg.

Förra året, den 15:e var jag också där med Barbro.

Det var tre dagar efter Helenas begravning. 

Barbro föreslog ett par veckor innan att vi skulle gå den dagen. Hon lovade hämta mig och skjutsa hem mig och vi skulle stanna så länge jag orkade.

Så blev det också och vi hade en jättefin dag.

Det var så bra att ha den dagen att se fram emot efter begravningen. Det var så intensivt och jobbigt att planera och genomföra begravning och allt runt omkring. Samtidigt levde vi litet i en bubbla.

Så att ha en vardaglig aktivitet att se fram emot under den här tiden var så bra. Jag såg fram emot det när vi planerade allt annat för jag visste att då skulle begravningen vara över.

Veckan har som sagt varit bra till stora delar.

I dagens blogg hade jag tänkt berätta om ett roligt minne från London när jag och Helena var där med Emma och Åsa för 8 år sedan.

Men det är inte läge att locka till leenden just idag.

Sorgligt nog har jag fått besked om att en vän förlorade någon genom suicid i helgen.

Jag känner mig ledsen och uppgiven. Det skulle inte behöva hända. Det finns hjälp att få, det som känns hopplöst nu blir bättre.

Varje suicid är ett för mycket.

GLÖM ALDRIG DET!!!

Även om vi efterlevande kan kämpa oss till ett OK liv så är det en livslång kamp.

Jag vill inte få fler besked om att det hänt i min omgivning.    

Vi måste jobba för att hitta verktygen som minskar suicid.