...det jag aldrig skulle säga.

Jag fick frågan om hur gamla mina barn är.

Och jag svarade 15 och 25. Jag sade alltså bara två siffror. En kom inte med.

Jag skulle naturligvis ha sagt också 23. Eller 21 eller kanske 22?

Jag satt hos frissan och hon frågade om mina barn.

Det kom så hastigt på och jag blev ställd. Jag borde dragit till 21 eller 22 eller kanske 23.

Just där och då kände jag inte för att dra min historia och det som hände Helena.

Men att utelämna henne kändes som ett svek.

Tidigare när jag varit snabbare i tanken har jag svarat "mellan 15 och 25" eller "de är födda 89, 91 och 99".

Men inte denna gång.

Fy på mig!!!

Det ska ALDRIG hända igen att Helena inte nämns när jag pratar om mina barn.

Jag har för alltid TRE barn även om inte alla finns här hos mig.

Så saknad och alltid en del av mig