Min kära Kia Rio som jag köpte sprillans ny 2005.

Hittills den enda bil jag köpt helt ny. Röd och fin i färgen.

Jag tyckte så mycket om att köra Kian. Inga krusiduller och och extra lull. Alldeles lagom för mig.

Senast jag åkte i min röda Kia var en lördagkväll i november 2011.

Jag och Åsa hade nyligen gått en kurs och lärt oss "baka vetebröd på proffsens vis". Så just den kvällen satte jag en dubbel vetedeg på jäsning.

Helena var det enda av barnen som var hemma.

Emilia var på bio och Helena hade lovat hämta henne

Tommy skulle till en kompis i Solna och bad Helena skjutsa honom. Hon tyckte om att köra bil så hon gick med på det. Men hon ville att jag skulle följa med och visa vägen, eftersom hennes lokalsinne inte var nåt vidare.

Jag tänkte att jag skulle hinna det medan degen jäste.

Ronja hade kommit till Helena någon vecka innan och var en liten, liten ynklig valp.

Helena ville inte lämna henne utan lade henne på en filt i baksätet i Kian.

Vi åkte till Solna och släppte Tommy och allt gick utan problem tills vi skulle svänga av motorvägen på vägen hem.

Bilen lade av utan förvarning.

Helena lyckades styra den och rulla av själva motorvägen men en bit in i avkörningsfilen tog det stopp.

Jag är inget vidare i såna tillfällen. Jag är annars strukturerad och strategisk men när det gäller att fatta snabba beslut är jag ganska handlingsförlamad.

Helena tog kommandot och såg till så vi satte ut varningstrianglar och ringde Tommy för att höra vad vi skulle göra.

Bilen  gick absolut inte att starta. 

Det var lördagkväll så det var inte helt lätt att få hjälp därifrån.

Bion som Emilia var på tog slut och hon ringde och ville bli hämtad. När vi förklarade att vi satt i en bil som inte ville starta hade hon ingen förståelse för vår situation utan hon blev jättearg på oss och tyckte det var dålig stil.

Till slut kom så svågern och kusin Jimmy för att bogsera hem oss.

När Helena fick se dem komma öppnade hon dörren och steg ur bilen. Jag trodde hon skulle hjälpa till att fästa bogserlinan.

Istället öppnade hon bakdörren där den sovande Ronja låg. Med ett strålande leende presenterade Helena Ronja för Sören och Jimmy.

Så småningom kom vi hem. Degen hade jäst över kanterna ner på bänken men jag lyckades få till nån slags bullar av den. Emilia blev hämtad från bion, fortfarande arg.

Det visade sig att kamremmen gått på Kian. Den blev stående närmare ett år innan en kompis till Tommy tog sig an den.

Efter massor av timmars jobb lyckades han få ordning på den och för några månader sen kom bilen tillbaka till oss.

Numera är det Daniel som äger Kian och den rullar bra.

Men det var först idag jag åkte i den igen.

För första gången på drygt två år, i ett helt annat liv än då.

Pärlan idag

Pärlan med Helena och vänner i Ullared