OK, jag erkänner.

Jag läser Hänt Extra. Inte bara hos frissan.

Jag PRENUMERERAR på tidningen.

Åtminstone av och till. När man läst ett antal nummer i rad känner man sig mättad och uppdaterad för ett tag.

Men jag tycker det är rätt avkopplande att sätta mig i fåtöljen och läsa det senaste i kändissvängen. Okomplicerat och enkelt.

Det här med att läsa Hänt Extra kopplar på sitt sätt till Helena.

När vi åkte och handlade tillsammans på Maxi så köpte vi gärna med oss en Hänt Extra hem som vi läste och kommenterade.

"Det är ju din och min grej liksom" som Helenas sade.

Julen 2012 fick jag en prenumeration i julklapp och påbörjades samma vecka som vi förlorade Helena.

När jag nu läser Hänt Extra slås jag av att det ofta är artiklar som handlar om kändisar som mår eller mått dåligt.

"Babben tänkte ta sitt liv" "Olof Skipper var nära att ta livet av sig", "Jasmine Kara tog tabletter för att dö" ----och så vidare.

Jag är kluven till den typen av skriverier. Jag tycker det är bra att det inte är tabu på samma sätt som tidigare.  Det skulle aldrig ha förekommit för några år sedan.

Samtidigt känns det inte alltid riktigt äkta . Mer som ett sätt att få rubriker.  Och det är hemskt för dem som verkligen vill göra skillnad genom att berätta.

Världshälsoorganisationen, WHO, har ett antal riktlinjer för hur medier bör rapportera om självmord. WHO visar också i mängder av rapporter att okunnig rapportering bidrar till.

Det är till exempel viktigt att undvika att göra sensationsjournalistik kring suicid. Man bör också sätta in det i ett större sammanhang och peka på problematiken kring suicid.

Man ska också undvika vinklingar som gör att man identifierar sig med den det handlar om.  Det är då bättre att fokusera på efterlevande.

Jag tycker nog att Hänt Extra balanserar väl mycket mot sensationsjournalistik och identifiering. Vilket i sig inte är konstigt eftersom de byggt hela sin verksamhet på det.

Men det är lika tokigt för det.