catchingup

Direktlänk till inlägg 11 maj 2014

Veckan som gick, vecka 19

Av Eva Wedberg - 11 maj 2014 19:39

En vecka som blev mer omtumlande än jag räknade med.

Min kära 90-åriga mamma har fått plats på särskilt boende.

När dt väl var klart blev det bråttom att genomföra flytten.

Så vi har tillbringat några intensiva dagar med att packa och plocka ihop.

Och göra iordning det nya boendet.

Det är såklart väldigt mycket mindre boyta nu så vi var tvungna att gå igenom hela hemmet. En del fick mamma med sig, en del slängdes eller lämnades till insamling.

Det är väldigt speciellt att gå igenom sitt föräldrahem, till viss del lösa upp det.

Det finns så många minnen. Köksklockan som alltid funnits med, skålarna vi brukade äta efterrätt ur, prydnadssaker som samlats under ett långt liv.

När jag växte upp tyckte jag att mamma var outtröttlig. Hon har alltid jobbat förvärvsarbetat, i en tid då de flesta kvinnor fortfarande var hemmafruar. Trots att hon arbetade så mycket hann hon med att baka, laga mat, dra kablar, tapetsera och inte minst sticka, virka, sy, knyta makramé, brodera, göra lampskärmar och en massa annat skapande med händerna.

Hon har gett bort mycket men hemmet bär ändå många spår av hennes flit.


Min mamma har alltid varit rädd om saker och hon har alltid funnit plats för dem.

Det innebär att det i hennes hem också funnits många minnen hon fått från barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Hon hade en hel låda full med teckningar från små barnbarn och barnbarnsbarn.

Inte minst fanns där brev och teckningar från Helena. Jag har tidigare skrivit om att Helena tyckte väldigt mycket om sin mormor. Det speglade sig också i det hon skickat till henne genom åren.

På Alla hjärtans dag ett år hade  mormor till exempel fått ett helt stort kuvert fullt med röda hjärtan som Helena ritat.

På något vis är det mer känslosamt att se saker från när Helena var liten. Inte minst det hon skrev då.

Det finns något så oskuldsfullt och en tillit till att världen är god och bekymmersfri.

Jag önskar hon fått behålla den förhoppningen.


Nu har vi iallafall hjälpt mamma flytta och jag tror det blir bra.


Jag åkte hem igår kväll vilket innebar att jag missade i stort sett hela Melodifestivalen. VILKEN MISS.

Jag kom hem till de sista röstningarna och tycker nog att rätt låt vann.


Idag har vi varit i Enköping på kusin Emilias konfirmation.

Jag gillar konfirmationer, det känns så positivt på nåt vis

Det var väldigt trevligt idag också, god mat och gott sällskap.


Med andra ord har jag några väldigt intensiva dagar bakom mig och känner mig litet mosig inför kommande arbetsvecka.

Mamma i nya hemmet

Ett av flyttlassen

  

    

Glada konfirmander

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Måndag 8 april 12:03


     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Av Eva Wedberg - 11 januari 2018 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se