Morsdag.

Jag har inga som helst minnen av Morsdag förra året.

Jag har för mig att vi var på konfirmation och att det aldrig var aktuellt att fira. Jag tror inte ens att jag reflekterade över att det var Morsdag.

Men i år gick det inte att undvika. Skulle vi fira eller inte? Är det rätt att fira när jag inte har alla barn här?

Som tur är har jag kloka barn som helt enkelt bestämde att vi skulle äta tårta idag och att morsdag visst skulle uppmärksammas.

Så det har vi gjort. Och även tagit en tur till svärmor med tårta.

Jag fick en så fantastiskt fin present från Daniel; ett halsband med ett hjärta där barnens namn var ingraverat; Daniel, Helena, Emilia.

Jag känner mig så rörd och tacksam över den omtanken.

Jag tror att det kan vara så att i vissa fall har man STÖRRE behov av tidigare att fira vissa dagar.

Kanske för att man vill förvissa sig om att världen är normal och bra och fortfarande snurrar på.

Medan man i andra fall vill glömma allt vad traditioner heter.

Båda är nog olika sidor av samma mynt. Det är ett sätt att hantera det nya livet.

För övrigt den här veckan har det varit mycket hundpromenader. Maken har varit på traditionsenlig motorcykelsemester så allt med hundarna föll på mig. Det har gått bra, även om det är ganska jobbigt naturligtvis. Man hinner inte så mycket annat än att jobba och ta hand om dem.

Men nu är han hemma igen och i helgen har vi fixat i trädgården. När vi orkat, värmeböljan har tagit på krafterna.

Jag tycker det är så roligt att handla blommor och sätta i krukor. Jag är dålig på att planera vad jag ska plantera så jag handlar det jag tycker är fint. Ingen särskild färgton eller tema. När jag kommer hem upptäcker jag ofta att jag köpt alldeles för mycket.

Jag brukar lyckas hålla dem vid liv fram till semestern ungefär och sen missar jag att vattna.

I fjol blev det bara några få krukor och halvhjärtade planteringar. Det tog jag igen i år med råge.

Det är så härligt att känna entusiasm över saker igen.

Jag har också gjort min medborgerliga plikt och röstat i EU-valet.

Jag tycker det är viktigt att man röstar och har också inpräntat det i mina barn.

De har aldrig haft en chans att låta bli, vilket val det än har gällt.

Det skiljer bara 1 ½ år i ålder mellan Daniel och Helena så de fick båda rösta i riksdagsvalet för första gången 2010.

Vi åkte för att rösta tillsammans.

I vallokalen skulle jag förklara för dem hur det går till och visade valsedlarna innanför dörren.

Jag förklarade att man ofta tar en av varje med sig till valbåset. När de tänkte ta av Sverigedemokraterna satte jag handen för och sade att det inte gällde det partiet, för dem ska man inte rösta på.

Raskt var en valfunktionär framme och sade till mig på skarpen att man inte får agitera i vallokalen.

Men jag var ganska nöjd ändå.

Hur Daniel och Helena sen röstade har jag ingen aning om. De tyckte inte jag hade med det att göra.

Vilket är helt OK, det är demokrati.

Bilder till dagens blogg kommer senare, jag lyckas inte ladda upp till den här datorn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...