Helena är alldeles för långt bort. Jag kan inte se henne, prata med henne, krama henne.

Hur jag än gör och hur mycket  jag än önskar det så kommer det inte att hända.

Men längtan finns där jag behöver få utlopp för den.

Vi människor är överlevare och problemlösare. Om det inte riktigt blir som vi vill så hittar vi alternativ och sätt att hantera det.

Jag tror att så gott som alla som förlorat någon har platser, dofter, sånger och så vidare som de förknippar med den de mist.

Jag tänkte dela med mig av en del av det som gör att hon känns litet närmare. Att jag genom att göra vissa saker eller finna symbolik i det jag ser lyckas skapa en tunn, tunn linje till henne.

Jag nämnde månen häromdagen.

Det var fullmåne den kvällen Helena lämnade oss och jag kollar efter fullmåne den 12:e varje månad, varje månvarv. Om jag ser den så ler jag och liksom nickar en hälsning och tänker att Helena finns där nånstans bakom månen och att hon ler tillbaka.

Jag kör ganska ofta vägen förbi hennes lägenhet. På vägen dit känner jag nästan en färväntan att jag är på väg. När jag åker förbi huset  kan jag se genom köksfönstret  att lampan fortfarande hänger i hennes kök, den vi köpte bara någon månad innan hon lämnade oss. Jag åker också förbi parkeringen där hon brukade ha sin bil, parkeringsplaten  som var så nära muren så det tog ett år innan jag vågade köra in där. Det känns sorgligt att passera men också varmt för det finns många fina minnen där.

Jag har flera gånger berättat om hur Helenas dobermann Ronja  påminner så mycket om henne. Rastlös, retfull, sällskapssjuk, älskar att bli klappad och omhuldad. Vill alltid vara medelpunkt  när hon inte är det så tappar hon intresset. Jag har alltid tyckt mycket om Ronja, kanske just för att hon är som Helena. Ibland kan jag ta Ronja på långpromenad i skogen just för att jag vill vara ensam med henne och att Helena då känns litet närmare.

Det finns symboler som jag kopplar till Helena som egentligen inte hör så mycket till den hon var.

Fjärilar prydde tidigt fotografier, de klistrades på kistan och finns inristade i stenen.   Jag har hört senare att fjärilar ofta ses som symbol för bortgångna. Det symboliserar att  kroppen, puppan inte finns längre utan har släppt ut den fria fjärilen.

Tidigare idag var jag ochTommy iväg med hundarna. När vi började gå på stigen flög där en ensam citronfjäril som liksom hälsade oss välkomna.

Regnbågen sträcker sig över hela himlen. Man ser aldrig var den börjar och slutar. Det är fantasieggande och hoppfullt att tänka att den når hur långt som helst. Ingen vet vad som finns i andra änden.

När jag ser regnbågen på himlen så ser jag en hälsning från Helena till mig, och ger en hälsning från mig till Helena.

Musik är ett bra uttryckmedel både för glädje och sorg.  

Jag har en spellista på Spotify som heter Helena.  Den lyssnar jag på när jag vill ha en Helenastund. Det som är bra med att lyssna på Spotify är att musiken finns med var du än är så länge du har tillgång till internet. Inte sällan lyssnar jag på den spellistan Helena när jag är på jobbet. Låtarna finns då både litet i bakgrunden och ibland i centrum. Men inget utesluter det andra.

Där finns både musik som hon tyckte om till exempel Galway girl, Takida, Stiftelsen. Men också sånger med text som uttrycker sorg och saknad, ex No one but you med Queen och Lalehs Some die young.  

Ibland tänker jag att det är som när man var tonåring och olyckligt kär och man lyssnade till otaliga hjärta-smärta sånger. Och  alla beskrev precis det man kände.

Nu är temat till viss del annat men musiken fyller samma funktion.

Det finns en låt som mer än annat kopplar mellan Helena och mig och det är  Passengers Let her go. Jag vet inte om Helena hörde den men den var oerhört populär förra våren och spelades hela tiden i radion. Så jag förknippar den mycket med förlusten av Helena och den första tiden där efter, övergången mellan när hon fanns här och när hon lämnat oss.

Det här inlägget börjar bli väldigt långt.

Jag ska nångång skriva om hela spotifylistan Helena och varför den ser ut som den gör.

Jag ska också berätta om saker vi placerat ut hemma som påminner om henne.

En fjäril på ett fotografi  

En dobermann  

Till sist Passenger 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...