catchingup

Direktlänk till inlägg 26 juni 2014

Hur mår du?

Av Eva Wedberg - 26 juni 2014 22:29

Hur mår du?

Hur är läget?

Annars då?

Jämna plågor?

Ni vet dessa och hundratals andra hurtiga sätt att hälsa på den man möter.

Och svaren: 

Bra

Synd att klaga

Det knallar och småpringer.

Huvet upp och fötterna ner

.....och så vidare.

Det är nästan ingen som förväntar sig nåt annat än ett hurtigt svar. 

För det är oftast en hälsningsfras.

Man har ingen tanke på att ta reda på hur det förhåller sig.

Om den som får frågan försöker säga nåt annat så pratar man fort förbi  det. För att inte riskera att det blir jobbigt.

Jag är på samma vis så jag pekar inte ut andra.


När vi förlorade Helena hände så det totalt motsatta. Om nån frågade hur vi mådde eller hur läget är så förväntade man sig faktiskt en lång dragning över hur vi kände oss, vad vi tänkte på, eventuella läkarbesök och kuratorkonsultationer.

Kort sagt frågan  Hur mår du? fyllde sin funktion. 

En del följde också upp med Det är väl en dum fråga, jag förstår att det inte är bra men jag vill gärna veta hur det egentligen förhåller sig.


Den som frågade hade alltid tiden eller tog sig tiden att lyssna på svar. Och jag hade tiden och behovet att berätta hur jag egentligen mådde.


Nu har det snart gått 1½ år. Det har hänt mycket. Sorgen är inte lika påtaglig, det nya livet börjar forma sig.

Samtidigt blir jag aldrig riktigt den jag var innan.

Jag kan nu känna mig litet osäker på hur jag ska agera när nån frågar hur jag mår.  Jag befinner mig i ett mellanläge känns det som.

Jag svarar oftast ett snabbt Bra! Om blicken från den andra dröjer kvar på mig brukar jag tillägga "Så bra man kan förvänta sig".

Nuförtiden är det inte alltid jag har behov av att stanna upp och redogöra för mitt känsloläge heller utan det kan var skönt ibland att bara svara mekaniskt. Även om jag alltid uppskattar när andra bryr sig.

Och jag HAR blivit bättre på att åtminstone försöka lyssna till om den andra verkligen mår bra eller om han/hon svarar det lika mekaniskt som alla andra.



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - 8 april 2022 16:18


Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Av Eva Wedberg - 8 april 2020 20:32


Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2020 18:28

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

Av Eva Wedberg - 8 april 2019 12:03


     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Av Eva Wedberg - 11 januari 2018 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards