Jag lyssnade på Johan Cronemans Sommarprogram.

Johan Croneman är krönikör och filmkritiker i bland annat DN.

Han är otroligt duktig med pennan, slagfärdig och rolig och ibland närmast oförskämd.

Men alltid läsvärt i mitt tycke.

Även hans sommarprogram var väl värt att höra på.

Dock något mer allvarligt än hans krönikor.

Han berättade bland annat att han under hela livet haft depressioner som återkommit ungefär vart tionde år.

Dn första depressionen kom när han var 12, nästa 22, sen 32 och så vidare. Nu är han 59 och hoppas slippa nästa som bör inträffa om 3 år.

Vid 22 hade han en djup depression och han beskrev i programmet på samma gång hur det kändes och varför han drabbades just då. Eftersom Helena lämnade oss några månader innan sin 22-årsdag lyssnade jag litet extra.

Johan Croneman beskrev det  ungefär såhär:

-"Att vara ung vilsen 20-22 är förmodligen den värsta perioden i livet (en mans liv). Inget som är, bara nåt man inte fattar som har varit.

Något har tagit slut, långt där framme finns något som man inte ens längtar efter."

Jag tycker det är en klockren beskrivning av den vilsenhet och känsla av meningslöshet som kan drabba och som kan vara så svårt att hantera.

Man kan känna sig som ett ensamt hus långt ute på en kobbe